United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Massan hade äntligen hunnit förbi. Karmides sällade sig till de siste i eftertruppen. Medborgare, vad har hänt? frågade han sin närmaste granne. Vad är det som försätter folket i raseri? De ha mördat Simon bekännaren och helgonet, svarade mannen. Har du öron och förnimmer ej vad folket ropar? Jag hör, att det ropar giftblandare och kättare.
De å sin sida tillämpade på Petros allt vad denne sagt om Atanasios och funno det icke underligt, att en kättare, som vrängde Mosen och profeterna, ej heller skulle tveka att vränga utsagor från döda, som uppstigit ur graven. Atanasios' och nicænska kyrkomötets anhängare, de bundne och livdömde, som kallades kättare, läto således icke beveka sig att övergiva sin tro. De voro redo att dö för henne.
Den ögonblickliga tystnad, som följde på spörsmålet, bröts av en röst, som svarade ur hopen: Han har förgivit den helige Simon. Han är kättare och giftblandare. Han skall dö! Ja, ja! skreks i korus. Du vill väl icke försvara en kättare och giftblandare, hördes en annan röst. Det vore underligt av en rättrogen präst. Här skipa vi endast rättvisa, sade en karl, som steg fram ur hopen.
Du vet att det redan finnes ett gudlöst parti, särdeles inom senaten, hären och ämbetsmannaklassen, som höjer sin röst emot den sed, att kyrkan emottager gåvor och förläningar. Ropet understödjes här i österlandet av homousianerna och alla andra kättare, emedan det icke är deras utan vår egen rättrogna homoiusianska församling, vilken dessa gåvor och förläningar komma till godo.
Sedan Krysanteus övertygat sig, att det sår, som Klemens tillfogat uppsyningsmannen, icke var farligt, vände han sig till den förre och frågade: Är du saker till det, varför man anklagar dig? Ja, svarade Klemens stolt. Det var jag, som kastade stenen. Han är kättare den där, och jag såg, att han misshandlade en rättrogen. Om så är, så skall han avsättas och straffas, sade Krysanteus.
Hans ögon skola skymmas av tårar, han skall icke fråga om den olycklige är en kättare, utan endast se, att han är en nödställd broder; han skall förbinda de sår, som I slagit, och bära den arme på skuldrorna till sitt hus ... Prästen pratar omkull er, karlar, inföll Kyriaka med skarp röst. Hören I? Han påstår, att vi äro sämre än hedningar och samaritaner. Skola vi tåla sådant?
Detta mysterium skrev han för trettio år sedan, innan han ägde kännedom om den sekt av kättare som kallades Stedinger.
Och här gick han själv, ensam, övergiven, utan att veta, om han i morgon dag skulle relegeras från skolan eller vad som skulle hända honom. Han kände sig i släkt med hela denna långa rad av historiens store kättare och sanningssägare. Han var en av dem, en i den långa kedjan, den siste och den yngste... Han hade lämnat parken och på måfå gått en gata fram, som ledde ut ur staden.
De ville tysta honom, och om de själve, sedan detta mått av eftertanke börjat vakna, icke längre skulle mäktat bära hand på den sårade gubben, så funnos andra, som icke skulle tveka att med ett nytt bloddop styrka rättfärdigheten av deras förehavande. Fördenskull invände de, i det de trängde in på Teodoros: Men han är kättare. Det är nog för att förtjäna döden.
Svara för dig själv, ifall du hindrar oss! I haven då beslutit, att han skall dö? sade Teodoros med en röst, som darrade av rörelse. I som bekännen Kristi namn, I haven då intet medlidande? Han är kättare! Se, han liknar en, som ligger på vägen, slagen av rövare. Kristianer, jag talar icke till er. Jag ropar till Gud, att en samaritan, en hedning måtte vandra här förbi!