Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 september 2025
Nä. De gör ja . Det blev åter en paus. Så frågade hon: Samlar ni frimärken? Nä. De gör ja . Åter en paus. Och så: Vad ä er pappa? Löjtnant. Min pappa ä direktör för den nya klädesfabriken. Stellan svarade ej. Har ni sett den nya klädesfabriken? Men nu blev Stellan ond. Han såg henne ilsket i ögonen och sade: Dä måtte ja väl ha gjort. Och för resten ä den inte färdig. Men den blir snart.
"Sussu sussu " lockade Ante och försökte ställa sig in med den ilsket skällande, nu rätt ut på dem rusande hunden. Maglena kullrade sig ut från kälken. Hon slet schalen ifrån hufvudet, sprang fram emot hunden och bölde sig ned emot den med utbredda armar. "Sussu , sussu . Int är du sint på oss. Du si väl att vi ä små och ensammen!" Det var som om hunden förstått henne.
Gubben pekade på ett ämbar vatten, en handduk, en stor, bred säng och gick. Samuli drog kappan af Nadja och beskådade henne. Hon blödde i ansigtet och darrade af köld i sin tunna drägt, halfnaken och trasig. Fall på knä, sade han, fall på knä och kyss mina fötter. Hon föll snyftande ned och grät som ett elakt och ilsket barn.
Från hundkojan svarade hyndan med ett utdraget tjut, unghundarna satte i med ilsket skall. Barnen kommo ut ur kammaren. Lill-Lars höll skjortan för ansiktet, flickorna gräto. Sväran snattrade: Va, va, va ä de nu då? Träsken kom först till besinning. Det är Basilius, sade han. Han drömmer. Pojken satt rak i bädden, ögonen slutna. Sväran lade sin hand över hans mun och tryckte honom ned i bädden.
Den första lördagen i september, som var en mycket ruskig och blåsig dag, samlade Louise sina trupper på Blekängsgatan. Hundarna höllos i band, far och son morrade ilsket åt varandra, men denna inbördes fiendskap skulle säkerligen försvinna, när de väl kommit i strid med råttorna. Louise ordnade sina skaror.
Stora fula råttor sutto i slaskhinkar, glodde ilsket, morrade och nafsade efter fingrarna. Det blev råttskräck. Madammerna vandrade omkring med högt uppskörtade kjolar, ständigt beväpnade med ugnsrakor, kvastkäppar, vedträn, som de icke vågade släppa ens under sömnen. De minsta barnen bäddades i korgar, som hängdes på brödspetten under taket.
Plötsligt ljöd ett dämpat skrik därinifrån, han kände igen det. Dumheter, vad rör det mig, vad vill jag göra? Men barnen, barnen, visst rör det mig i alla fall. Det rör mig, upprepade han. Skall jag? Han satte pekfingret mot knappen till ringledningen och hans hjärta slog litet fortare. Men så tryckte han till, ilsket hårt.
Bob gav sig genast i väg till fransmannen och Charley och jag följde tätt efter. "Vill ni göra mig en tjänst, och förtjäna ett par francs?" frågade Bob på sin usla franska. "Det gör ni väl gärna", sade jag. "I synnerhet när det gäller att hjälpa en landsman." "Landsman?" sade bonden. "Den där herrn är väl inte fransman." "Vad tusan menar du med det där?" frågade Bob mig ilsket på Förenta-Statska.
Dagens Ord
Andra Tittar