Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 juli 2025
Och jag kände, hur mina skälfde under hans, medan vi tryckte hvarandras händer. Jag är alldeles vild i kväll. Jag gjorde toalett i vanlig tid, i hopp att han skulle komma. Medan jag väntade, försökte jag arbeta; jag hade varit försummad af besök hela dagen. Jag skref, men halfva min varelse lyssnade. Åh, en sådan väntan! Och ingen kom.
Han svarade: Jag har tänkt ut det så, att ingen ska få veta något. Han bar den halvt medvetslöse gubben bort mot luckan. Ännu engång började herr Gruber viska: Min käre gosse, jag begriper inte varför tror du mig inte på mitt ord? Jag förstår alltsammans. Vi måste tro varandra. Det är nödvändigt. Så snart jag kommit hem, ska jag visa dig hur orätt du har Hans upprepade: Husbond kommer inte hem.
När han tittade under dörren framför sin klyfta, trodde han sig se, hur jätten låg uppe i bergsskrevan och räknade in sina vita getter. Ju längre jätten fortsatte att räkna, dess mer blåste han upp sitt huvud. Slutligen var det större än de största klippblocken omkring honom.
Hur mången lefver icke här, Som vore honom lifvet Till idel lek för hans begär, Till glädje endast gifvet! I rus och yra spiller han Det goda, här han äger, Och stormar lik den rike man, Hvarom oss skriften säger.
Du drack i natt som Milon krotoniaten, men vinet är för dig vad daggdroppen är för rosen: du hälsar din morgon dess mera frisk och strålande. Hur var det? Föll icke vår gode värd, prokonsuln, falernsäcken, slutligen under bordet? Mina minnen från i natt äro som skuggor, vankande vid Letes strand. Du minnes rätt väl. Men smäda icke vår Annæus Domitius! Han är en märkvärdig man....
Han sträckte fingret mot Kalle: Slicka nu! Kalle slickade upp bloddroppen. Nu ä dä din tur. Kalle fick tag i stoppnålen, stack till och lät Stellan slicka. Nu ska vi göra dä en gång till. Dä va så lite blod. Ah, dä behövs inte mer. En droppe ä väl nog. Dä beror väl inte på, hur mycke man får i sig, utan att dä ä blod å inte nåt annat. Då svär vi då att vi ska dela ljuvt å lett. De svuro.
Och han där, vaktmästaren, hur dyrt gjorde han sig icke betald för de tjänster, som han mer eller mindre motvilligt gjorde honom! Nej, lifvet var eländigt, människorna dåliga, föraktliga och onda! Och det var sorgligt och tröstlöst att sålunda blott vänta på döden, på en dödsbädd i plågor måhända, där han skulle blifva tvungen att på förhand betala den hand, som hjälpte honom.
En gång skrifver han: »Then som döör, förn han döör, han döör ey, när han döör» och »Hur ovist vist alt dör.» På ett annat ställe skall det taga sig lika grannt ut för ögat som för örat: »O, o-uthtaalig lust, o, gamman o-beskrivlig, O, o-begrijplig frögd, o, glädie som o-tvivlig, O, frija Hymens band, o, liuve träldoms-lahg!» Etc.
Odla smaken för läsning, så att ni får veta hvad världen har gjort och gör och hur affärer bedrifvas. Värdet af den uppfostran, som nu står unga män till buds, kan icke skattas för högt, och det är denna uppfostran, sådan den meddelas i våra tekniska skolor, som jag gärna ville yttra några ord om.
I Moderna vapen förvånade och fängslade han oss genom det ytterst personliga sätt, på hvilket han i de lifligaste tonfall skildrade, hur det går till när kulor stöpas och kanoner gjutas. Här var inte fråga om något slags benägen undervisning i den tekniska understreckskrönikans manér.
Dagens Ord
Andra Tittar