United States or Belize ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jämren eder, ty nära är HERRENS dag; såsom våld från den Allsvåldige kommer den. Därför sjunka alla händer ned, och alla människohjärtan förfäras. Man förskräckes, man gripes av ångest och kval, ja, våndas såsom en barnaföderska. Häpen stirrar den ene på den andre; röda såsom eldslågor äro deras ansikten.
Upphäver ett ungt lejon sin röst i kulan, utan att det har tagit ett byte? Faller en fågel i snaran på marken, om intet garn har blivit utlagt för den? Springer snaran upp från marken, utom när den gör någon fångst? Eller stöter man i basun i en stad, utan att folket förskräckes? Eller drabbas en stad av något ont, utan att HERREN har skickat det?
Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått. I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid. Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg. Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp. Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
Se, många har du visat till rätta, och maktlösa händer har du stärkt; dina ord hava upprättat den som stapplade, och åt vacklande knän har du givit kraft. Men nu, då det gäller dig själv, bliver du otålig, när det är dig det drabbar, förskräckes du. Skulle då icke din gudsfruktan vara din tillförsikt och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
Och därvid förgäter du HERREN, som har skapat dig, honom som har utspänt himmelen och lagt jordens grund. Ja, beständigt, dagen igenom, förskräckes du för förtryckarens vrede, såsom stode han just redo till att fördärva. Men vad bliver väl av förtryckarens vrede?
Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken; ty om än hetta kommer, så förskräckes det icke, utan bevarar sina löv grönskande; och om ett torrt år kommer, så sörjer det icke och upphör ej heller att bara frukt.
Vi taga plats på åskådarebänken och klappa händerna, när de sönderslita varandra. Vi ha ett präktigt skådespel att vänta. O Gud, huru du nu talar, Karmides! Jag nästan förskräckes för dig. Lugna dig, flicka! Jag är icke farlig. När jag ej kan avvända åskan eller näpsa stormen, fattar jag mitt beslut: jag fröjdas åt deras höghet.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött. Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom? De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon. Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.