Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 oktober 2025
Smal och tyst satt han på den mjuka bänkdynan och längtade hem till trälarna på Folketuna. Ingenting i hela salen ingav honom dock en sådan fruktan och vördnad som Ulv Ulvsson själv. Han satt i högsätet och glättade pilar. Men så fort han fick syn på gästerna, gick han dem till mötes och vinkade på sin dotter Holmdis och sina båda söner.
Sörj ej, du lilla dvärgmö, sade han, ty nu skall du stanna hos mig på Folketuna och aldrig mer behöva skrapa ett rävskinn till kjorteltyg. Var dag skall du betrakta denna guldkedja, när du går i dina sysslor. Den skall vara det sista för dina bruna ögon, då du somnar, och det första, när du vaknar. Och när jag blir nöjd med dig, skall du få hämta den kedjan från bjälken och behålla den som din.
Hon vinkade på de andra trälarna, för att de också skulle komma till och allesamman hjälpa henne att bedja. De ställde från sig sina verktyg och redskap och kommo långsamt, en efter en, ända till dess det var en tät ring omkring honom. De kände med sig, att av allt, som hittills skett på Folketuna, var denna stunden den betydelsefullaste.
Arma husbonde, jag får inte hjälpa dig. Bryte, låt saxen ligga, sade Folke Filbyter, och trälarna försökte på sitt vanliga vis att välment truga med mat och dryck för att trösta honom. Var äro hans söner? viskade de till varann. Vad skall nu ske, och hur skall det gå med Folketuna? Det blev ej talat mer den kvällen, och hela veckor kunde förflyta utan att Jakob fick ett enda ord.
Runt om i landet blev han känd, och när bondhustrun såg honom utanför grinden, sade hon: Det är den olycklige husbonden på Folketuna, som rider omkring och letar sitt barn. När han icke var ute och sökte, tycktes det honom, att han förspillde sin tid i sysslolöshet.
Här på Folketuna råder jag och ej den usla jarlaätt, som upprest sig och trotsar Uppsala gudahov. Har du ingenting viktigare att förtälja, Ulv Ulvsson? Jag har. Säg det då fort, ty jag vet inte mycket, som jag fruktar. Nåväl, så skall du nu höra min nyhet. I går kom till vår bygd den första tiggaren. Jag förstår dig inte, Ulv Ulvsson.
Men han var den första, som kom till sig själv, och nu kände han sin makt. Vart ögonblick kan bli det sista, Ingevald. Ännu så länge är du inte stort mer än en träl på Folketuna och för trälarna ansvarar jag. Vakta dig att inte lyda mig. Jag har piskan med mig i bältet. Här kan du se den. Det var ord, som väckte trälvanan i Ingevalds sinne, och genast kände han, att han måste lyda.
Det måste vara sonen från Folketuna. Har han också lyssnat? Jag skall inte angiva någon, svarade Ingevald mellan tänderna. Nu har jag fått veta, var min gud är att finna. Till honom skall jag gå. På klippan vid forsen står dvärgarnas gud. Där står Den enögde, som jag kan misshandla och slå, utan att ens en träl skall ömka honom.
Ingevald, den yngste, var oraskare och hade ingen annan färdighet att visa honom än att han var snartalig och kunde svara på vilken gåta som helst. Välan, sade Folke Filbyter till sina söner. Du, Ingevald, som är yngst och svagast, får stanna under mitt ris, så länge jag lever. Men sedan ärver du också ensam hela Folketuna.
De vande sig att tala om honom som om en i minsta skrymsle närvarande makt, och de tyckte, att en ny dag hade begynt med honom. Det var som skulle den lille i hängvaggan under den sotiga bjälken redan ha fläktat bort något av den skam, som hängde över det vilda Folketuna. Snart fanns det knappt en enda bland dem, som icke med en god träls omutliga trohet skulle ha offrat livet för honom.
Dagens Ord
Andra Tittar