Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 maj 2025
Men dylika spratt, om de än gåfvo anledning till förargelse, utplånades snart af andra, som blott påkallade skratt; och då dessutom hvarje förolämpad, hvad ögonblick som helst han gick förbi skolan, kunde inbilla sig höra den af honom angifnes klagorop och sålunda hugnas, slog förtrytelsen aldrig djupa och utspridda rötter.
Huru stora franska snillen hafva dock ej annorlunda uppvaktat Richelieu eller Ludvig! Ty det fanns ingen annan publik att vända sig till. Medelklassen förstod ej att värdera musernas fria lekar, och ädlingens penningskänk var den tidens författararvode. Aristokratin stod då så högt, att det föll ingen poet in att anse sig förolämpad af dess beskydd.
Han är just en af dessa ytliga och lättsinniga menniskor, hvilka inte ha förmåga att tränga till kärnan af någon sak." "Det är inte sant. Nymark är tvärtom en stor tänkare." "Så tycker du, lilla Alma, derför att du sjelf inte plågar ditt hufvud med många tankar." John slätade småleende Almas hår. Men Alma stötte förolämpad bort hans hand. "Jag är naturligtvis dum. Jag förstår ingenting.
Han låter mig förstå att jag är en odåga och att min därvaro är överflödig. Jag låter honom veta att jag är hågad taga in på ett hotell medan jag väntar på angelägna brev. Då spelar han förolämpad. I själva verket kan jag icke komma ur stället av brist på pengar, och för övrigt har jag förkänsla av en snart inträffande förändring i mitt öde.
Han fann det alldeles i sin ordning att borgmästaren besvarade hams ödmjuka hälsning genom att lyfta ett finger, och kyrkoherden hela handen till hattbrättet, men skulle ha blivit djupt förolämpad om inte provinsialläkaren tagit i hattbrättet och pastorsadjunkten inte lyft hatten två tum.
Zackeus betraktade Johns resliga figur och agressiva haka och hans knän knackade lätt mot varandra. »Rädd?» sade han. »Ha, ha! Inte för dig. Men jag avskyr brutalitet. En gentleman slåss inte annat än för att försvara en dam, som blir förolämpad.» I det fallet var Zackeus lugn. John skulle inte för sitt liv våga förolämpa Rosa. Men Zackeus vågade han förolämpa, och gjorde det också oförtövat.
Detta hade aldrig förr förekommit i hans praktik. En herre som icke ville ta emot en inropning! Det förekom hans skådespelarhjerna alldeles ofattligt. »Seså, hva' är det för konster. Kom! Herrrn är ju galen!» Han grep tag i Williams arm och drog honom med sig på ett temligen omildt sätt. Han kände sig upprörd, som om han blifvit förolämpad, sårad i sina innersta känslor. Inte ta emot en inropning!
ERNEST. Nåväl, min fru, er niéce har aldrig haft en tanke på mig! CECILE. Och herr Duplessis tänkte på ingenting sådant, då han kom hit! FRUN. Ja, det visste jag. ERNEST. Huru, ni visste det? FRUN. Seså, gör nu inte så fasligt stora miner och se inte så förolämpad ut! Kommen hit, båda! ERNEST och CECILE. Nej, aldrig! Hvad är nu att göra?
Dagens Ord
Andra Tittar