United States or Ukraine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Håll de bud som jag i dag giver dig. Se, jag skall förjaga för dig amoréerna, kananéerna, hetiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna. Tag dig till vara för att sluta förbund med inbyggarna i det land dit du kommer, och låt dem icke bliva till en snara bland eder. Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och slå sönder deras stoder och hugga ned deras Aseror.
Med mogen vishet förenade han en innerlig fromhet; han var redan i denna värld genom sin rena sedliga vilja och sin till sanningen riktade vandel en medborgare i den högre och delaktig av odödligheten. Om du icke lugnas av de bevis, som nu äro anförda, så tänk på Sokrates själv, och denna tanke skall ur din själ förjaga varje oroande tvivel.
Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig. Jag skall sända getingar framför dig, och de skola förjaga hivéerna, kananéerna och hetiterna undan för dig.
Om ej öl för handen finnes, Om ej spisöl mer är öfrigt, Sjunger jag med torra läppar, Drillar vid en droppe vatten, Att den sköna kvällen ända, Aftonskymningen förjaga, Kanske nästa morgon möta, Nästa gryning än förljufva. Säg mig, späda bi, o säg mig, Hvart du skyndar nu så tidigt. Än på ingen bergspets gjuter Morgonrodnaden sin stråle.
Och nordlandsskaran skall jag förjaga långt bort ifrån eder, jag skall driva den undan till ett torrt och öde Land, dess förtrupp till Östra havet och dess eftertrupp till Västra havet. Och stank skall stiga upp därav, ja, vämjelig lukt skall stiga upp därav, eftersom den har tagit sig för så stora ting.
Du, som lyssnat på min lyra, Sök ej skaldens höga yra I dess toners gång; Tänk blott vänligt vid min saga Att en systers sorg förjaga Sjöng en flicka En oskyldig sång! Så hon läste sin dikt med bäfvande stämma i början, Blyg och försagd, nu skyndande, nu lätt hämtande andan, Tills för sagan hon glömde sig själf, och rösten, en flöjtton Liknande, fyllig och vek, den milda berättelsen frambar.
Tårar strömmade ned på den sjuttonårigas kinder, När sin fader hon såg, hur han hvilade trygg i sin fromhet, Såg det och tänkte, om nu för sin egen jordiska lycka Störa hon skulle hans sömn, kanhända förjaga hans lefnads Frid och samla bedröfvelse öfver hans grånade hjässa.
Och han skickade sändebud till Bileam, Beors son, i Petor vid floden, i hans stamfränders land, för att kalla honom till sig; han lät säga: »Se, här är ett folk som har dragit ut ur Egypten; se, det övertäcker marken, och det har lägrat sig mitt emot mig. Så kom nu och förbanna åt mig detta folk, ty det är mig för mäktigt; kanhända skall jag då kunna slå det och förjaga det ur landet.
Hvad var det ljus, som härligare då Från dagens gyllne källa tycktes flöda? Den skönhet hvad, som då uti min själ Så yppigt ur naturens fullhorn tömdes? Hvad voro de? Blott drömmar, ack, men drömmar, I hvilkas skuggdrag dock en vänlig skymt Af evighet och himmel låg förklarad. Jag står på Minnas graf och tänker än På forna sälla dar. Och hvarför skulle Jag er förjaga, mina fröjders minnen?
Hon tänkte på mycket: på faderns vrede, kvinnornas hån, men mest på Assims moders ord, då hon sade, att hon bräddat den blonde ynglingens bägare med en giftdryck. Hon ljög, ja, hon ljög, sade Singoalla till sig själv, ty hon ville förjaga denna hemska tanke. Då väcktes hon ur sitt sorgliga grubbel av smygande steg.