Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Märren ryckte till, satte ena benet framför det andra, upprepade proceduren och droskan började rulla. Ett rapp till och märren föll in i sin jämna lunk. Erlandsson hojtade och körde, dubblerade ett hörn med ett par millimeters luft emellan droskan och en lyktstolpe och befann sig åter på Storgatan.
Det här är endast ett skämt." "Det där kan du säga till kommissarien", sade konstapeln. "Kom med nu och håll käft." Men nu intervenerade fru Erlandsson. "Stopp ett ögonblick!" sade hon. "Han kanske talar sanning. Min man har så'na där idiotiska påhitt ibland. Vem är ni?" "Känner du verkligen inte igen mig, Dolfi?" sade Erlandsson ömt. "Jag är ju din egen lille man."
Lätt bleknande klev Erlandsson åter upp på kuskbocken, fick med någon svårighet hästen att vända och körde sedan i lunk tillbaka åt samma håll som han kommit. I det mörka perspektiv som öppnade sig framför honom brann en enda svag hoppets stjärna. Det kunde ju hända, att karlen rest ensam till Köpenhamn.
Erlandsson är fortfarande inte skön. Gamle likkistsnickare Anderson i Barbacka avsomnade en vacker dag och vart begraven i ett fodral av sin egen välkända tillverkning, och änkan, som var för gammal till och med för att gifta om sig, överlät affären åt första biträdet, snickare Petterson, som var känd Barbackabo och hade kundkretsens fulla förtroende.
"God afton, lilla Adolfine!" svarade Erlandsson leende. "Hur vågar ni använda mitt förnamn?" kom motfrågan snabbt och offensivt. "Vem är ni, förresten, och vad vill ni?" "Känner du inte igen mig, Dolfi lilla?" frågade Erlandsson road. "Nej, det gör jag inte, och jag är alldeles säker på att jag aldrig sett er förut." Hon granskade honom litet närmare, och bleknade. "Himmel!" skrek hon till.
"Jag bad dig låna mig hundra kronor, och jag fick det!" sade Erlandsson enkelt. "Stämmer!" instämde Hilmér. "Men jag är inte riktigt övertygad än. Betala igen pengarna, så skall jag tro dig. Det är klart", sade han till poliserna, "att karlen inte betalar Erlandssons skulder, utan att det är Erlandsson." "Naturligtvis inte!" ansågo dessa.
Var är min man?» Erlandsson blev arg, och det kan man knappast förtänka honom. Var det ett sätt, att bombardera honom med frågor. Hur farao skulle han kunna veta var kvinnans man var? Han visste ju inte ens var han själv var. Han svarade med en motfråga: »Var innerst i Kappadosien kommer fruntimret ifrån?» »Var jag kommer ifrån?» frågade damen indignerad. »Var jag kommer ifrån?
"Han minns det inte", sade Hilmér med bestämdhet till konstaplarna. "Det är inte Erlandsson." Redan hårdnade polisgreppen i hans armar, när Erlandsson skrek till: "Jo, jo, jag minns!" "Stopp lite", sade Hilmér. "Det kanske är han i alla fall. Minns du hur det gick till när du lånade den?" "M nej jag menar jo." "Nå, berätta då!"
Men fyra händer grepo honom hövligt men bestämt och sköto honom innanför porten. »Nu går du upp och lägger dej i alla fall, min kära Erlandsson», sade vännerna. »Och inga dumheter.» »Tyst», sade Erlandsson. »Det är någon i trappan.» Vännerna lyssnade. »Det är nå-hågon i trappan», viskade Erlandsson hest. »Det är kanske in-hinbrott, hupp.»
"Jag kan inte yttra mig bestämt förrän jag får tala med honom om någon sak, som jag säkert vet, att bara Erlandsson och jag känner till." "Gör det, Hilmér!" bad Erlandsson, "så ska du få se, att det är jag." "Till exempel den där hundralappen, som du lånade av mig i förra månaden", sade Hilmér. "Vilken hundralapp!" utbrast Erlandsson förvånad.
Dagens Ord
Andra Tittar