Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 oktober 2025
Den handling, med hvilken han för sitt eget vidkommande löser det dubbla spörsmål, som frågorna om bondekultur och stadskultur och om den svenska jorden äro i Mörnes novell, kan därför af diktaren framställas som en förebildlig handling. Den är mindre obetingad och mindre gifven än den hade varit, om den ärfda instinkten och barndomsminnena och stämningarna ensamt fått bestämma resultatet.
Till jägarenes ära vare det sagdt, att sköldborgen nästan ensamt slöts af dem; gardisterna, såsom mindre delaktige i mordet och vådan, hade retirerat åt skilda håll, och endast några få af dem dröjde kvar i grannskapet. Det var också mot den täta massan af de små jägarena herr Gyllendeg riktade sitt anfall.
Detsamma kan sägas om Inga. Bättre är familjen Bruce hållen, ty om än såväl lorden själf som de andra sakna det egna, individuella, som ensamt är lefvande och åskådligt, så äro de dock såsom allmänna karaktärer åtminstone utan i ögonen fallande inre motsägelser.
Han tog upp pelsen, hon gömde sig vid hans barm. Oh! jag är så ensam i verlden det kom efter en stunds paus vill ni inte vara min allra bästa vän? Carl svarade icke, han tryckte hennes hand. Han ville visst icke göra sin hustru för när, nej, långt derifrån, men han kunde å andra sidan inte heller vara oartig mot en så ensamt stäld ung varelse som Nadja.
Säg icke, att människan i den mänskliga handlingen, i konsten, vetenskapen är stadd på förtappelsens väg; äfven dessa äro ådror, utgående i grenar ur samma hjärta, religionen, och hon måste lefva äfven i dem och genom dem sprida lif i en kropp, som icke består af hjärta ensamt.
DEN SKEPPSBRUTNE. Du mål För mina tankars långa längtan, hamn, dit jag Beständigt hoppets segel styrt, min sällhets hem, Där ensamt jag den finna kunde; ö, hvars namn Samtidigt med min faders, med min moders namn Min tunga nämna lärde! Jag har hunnit dig; Jag ser, jag rör din helga jord, jag breder ut Min famn, en famn, som tar dig i besittning nu; Ty min du är, och ingen skall oss skilja mer.
Ensamt, ensamt var hennes lif, och det fanns ingen utsikt till förändring; framför sig såg hon blott en evinnerlighet af dagar, veckor, år utan innehåll. Sommaren skulle bytas mot höst, hösten mörkna till vinter, vintern ljusna till vår och så vidare ideligen. Hon såg upp mot gården, som redan tycktes stämplad med förgängelsens märke.
Presterna och tjenstemännen hafva tröttnat, borgerskapet är ännu svensktsinnadt, att inte ens tala om adeln. Bondeståndet är det enda, men hvad förmår det ensamt?" "Det förmår mycket, ty det representerar folkets mäktiga flertal. Det är grundvalen för alla öfriga stånd. Och då nu folket sjelft i språkstriden stiger i främsta ledet, så går det utan att vackla fram till slutlig seger."
Sökande fladdrar en fjäril från blomma till blomma, surrande ilar ett bi mot ett lysande färgstänk äro de ej som våra tankar, som irra, dallra genom omätliga rymder? Visserligen lysa blommorna och glänsa stjärnorna, men man har dock rätt att fråga sig: är denna spröda färg, detta milda ljus ensamt tillräckligt att åstadkomma sådana verkningar?
Huru behandlar man icke barnen nu för tiden! Vilka närgångenheter får man icke utsätta sig för ensamt därför att man är ett barn! En äldre träffar ett barn i en spårvagn, och strax börjar han eller hon med tillgjort vänlig röst: Vad heter den här lilla flickan? Vart skall den här lilla flickan ta vägen då? Vad heter den lilla flickans mamma och pappa? Hur gammal är den lilla flickan?
Dagens Ord
Andra Tittar