Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 november 2025
Och så, hur långt ett menskolif än var, Hur sent dess mål den ålderstigne hunnit, En rök, ett moln det endast varit har, Och som en skugga har det hän försvunnit. Och snart begrafnings-ståten varder all, Och tåren torkar af den lejda gjuten, Och vandran går förbi Din grift så kall, Som klippan, hvaruti den blifvit bruten.
Du arbetar ju äfven då för vårt land, om än blott för att skaffa bröd åt några menniskor der". "Menniskan lefver icke endast af bröd; och brister hos oss än ofta bröd, så brister oss än mera den ande som fordras, för att förädla brödets bruk". "Har du betänkt, hvilka lidanden dig kunna förestå, hvilket lif af försakelse du skall lefva? Du är icke stark, ditt bröst tål icke stora ansträngningar.
Gossarne sutto vid spisen och åto på de brödbitar, som sedan gårdagen ännu funnos i Hellus påse. Mari såg allt, som tilldrog sig omkring henne, aflägset som i en dröm. Ingenting gjorde något intryck på henne och hon kunde inte sysselsätta sig med någonting. Hennes hand rörde sakta vaggan, utan att hon ville det, endast af vana.
Vi togo farväl utan många ord, och jag gick den väg, min hustru hade gått, utan att veta vad jag ville säga henne, endast för att få vara i hennes närhet och se, kanske just vad jag fruktade mest. Jag fann henne icke i sjukrummet. Jag fann henne i mitt eget rum och hennes drag voro förstenade.
Antikrist sålunda sjelf ett af dessa hufvud, eller med andra ord: konungen utför personligen ett af ministrarnas göromål. Han tager, rörande något visst departements angelägenheter, endast råd af sig sjelf.
Åh, detta afsky värda, att icke få vara människa, endast kvinna, kvinna, kvinna! En stundens njutning och ingenting mer. Hvilken förnedring! Och så kastas bort som skalet kring en apelsin. Säg bara nej eller ja.
Sådan stod han beredd att gå till den ståtliga herrgåln. Äfven Mattias kom ur sin vrå, munderad och färdig, Klädd från hufvud till fot, som han ärnade tåga på jakten; Endast sin ståtliga päls af tolf mjuktgarfvade fårskinn, Kostliga, tyngda af ull, som en lofvande fåle i värde, Bar han ej tillspänd än, men han hvälfde den makligt omkring sig.
Och Leena satt i skräddarns nya röda stuga och vaggade en nyfödd. Hon var lika blek som Matti, men lugnare. Endast då hon såg på den lille, log hon och tänkte på sin hjertans kär, som vandrade längs landsvägarne. Men, det var ej syndiga tankar ... nej, icke, ty hvem hade kunnat kasta första stenen? Hon var ju som andra, ej bättre, ej sämre. Hon var sådan menniskors seder och bruk gjort henne.
Nej, nej, mumlade hon knappast hörbart, men med slutna ögon och utan att röra sig. Hon kände, att hon icke förmådde något. Hon skälvde endast till ett par gånger och blundade och drömde sig in i sagans värld. Hon ville dit in, hon längtade dit, hon skulle följa på första vink. Om stunden var inne just nu, hon skulle icke tveka.
Dagens Ord
Andra Tittar