Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 juli 2025
Emanuel står i en dörr och flinar. Astrid är 10 år. Hon har ljust hår, blå ögon och en näsa som är mera pikant än vacker. Hon vill gärna dansa med Karl-Olof och hon möter honom på vägarna så att det ser alldeles tillfälligt ut. Och så skriver hon brev, små lustiga brev som Emanuel hittar och läser upp högt för hela familjen och för alla andra som vilja höra på.
En flicka som inte existerar, kan man inte tala om. Vi ha återgått till det stora trollet Bim-bam-bo som är så stor att han kan titta över de högsta skogar och berg. Hans existens har Emanuel ännu inte vågat förneka.
Karl-Olof smålog på ett sätt, som gav honom obehaget av ett kok stryk då bröderna litet senare blevo ensamma i barnkammaren. Efter middagen drucko vi kaffe och min vän drack ett glas punsch. Skall du inte ha? Nej, svarade jag, ty jag hade just då ingen lust på punsch. Emanuel hörde det och då min vän gått, kom han till mig och sade: Pappa får naturligtvis dricka hur mycket pappa vill.
När Balzac hade gjort mig bekant med min sublime landsman Emanuel Swedenborg, denna Nordens Buddha, i sin bok »Séraphita», hade han lärt mig känna den evangeliska sidan hos profeten. Nu är det lagen som slår mig, krossar och befriar mig.
Mitt på dagen händer det att Anna-Clara kommer och viskar i mitt öra: I kväll Kajsa ! Ty Kajsa är en hemlighet mellan oss. Emanuel vet inte om henne och inte heller Karl-Olof. Hon lever för oss om kvällarna, då det blir tyst och sömnen gläntar på dörren. Ja, det händer ibland att Anna-Clara drömmer om henne.
En dag vid frukosten det var mot slutet av augusti och sommaren hade äntligen börjat komma sade Emanuel så där i förbigående, som om det gällt en högst alldaglig sak: I går läste jag i en tidning om en flicka, som tagit simmagistern vid nio års ålder. Såå, sade jag, det var duktigt gjort, och så tänkte jag: i vilken avsikt berättar han detta?
Den sade ingenting särskilt, men över hans huvud såg jag i luften fyra lysande bokstäver: S.S.U.H. Till desserten drucko vi ett lätt portvin. Anna-Clara kom och viskade: Får Karl-Olof och jag litet Muscatelle? De fingo några droppar i små, små glas. Men Emanuel vägrade och rodnade då jag bjöd honom.
Det är en gosse och heter Emanuel, och i söndags for jag med det i elektrisk spårvagn från Djursholm. Vagnen var full av gamla förståndiga människor, som alla smålogo vänligt åt det lilla barnet. Det lilla barnet satt alldeles tyst och såg noga på alla passagerarna. En i taget och trettio sekunder åt varje. När vi hunnit till Sveavägen, hade Emanuel upptäckt vagnens tjockaste herre.
Den rika öfvervikten af sköna och lyckade partier gör det förhatligt för oss att ens omnämna brister. Likväl förekomma äfven sådana, t.ex. osannolikheten af slutet, af det dubbla rivalmötet, osäkerheten i teckningen af scenen mellan Emanuel och juden, Ankarströms olikhet och särskilta mindre detaljer, som äro för mycket antingen sväfvande eller bjärta.
Fadern, som satt i rummet utanför, har berättat händelsen på följande satt: Emanuel sätter sig i soffan, lägger ena benet över det andra och säger med allvar och värdighet: Nå, vad har du för läxor tills i morgon? Karl-Olof tar det hela mycket glatt och svarar rappt: Tyska och historia. Läraren fortsätter: Har du fått varning i historia? Nej. Då ska vi se, vad du kan där. Vad har du i läxa?
Dagens Ord
Andra Tittar