Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 oktober 2025
Vi sågo på varandra och i den blicken låg allt det goda och vackra samförstånd, som rått mellan världens alla män från urminnes tider. God natt då, sade Emanuel och så försvann hans långa smala fötter genom dörröppningen. Jag släckte ljuset och beredde mig att somna, då det knackade i den tunna brädväggen och jag hörde Anna-Claras gälla flickröst: Jag har hört alltihop vad ni har sagt!
Högaktningsfullt Erik Emanuels bror. Jag hade nyss gått till sängs och skulle just släcka ljuset, då jag hörde det knarra i trappan från övre våningen. Så knackade det på dörren och jag ropade: stig in. Emanuel stod på tröskeln i sin långa vita nattskjorta. Hur är det, sade jag. Jag har legat och tänkt på en sak, som jag vill fråga om. Emanuel såg mycket allvarlig ut.
Han såg på henne och med en glimt av avund tänkte han: Så lycklig har jag aldrig sett henne. Och Anna-Clara Han kom ut. Emanuel, som var åtta år, stod i dörren. Hans ögon lyste av tusen nyfikna frågor. Är det sant, sade han, att hon är oppnäst? Ja, sade fadern, det är sant! Han låg vaken och tänkte. Så sprang han plötsligt upp ur sängen och in till Emanuel.
Anna-Claras grötsked sjönk beredvilligt, lugnt och stilla, ned i tallriken, och så sade hon: Var så god, jag är bara åtta och ett halvt, var så god! Emanuel talade rätt ut i luften som till en osynlig församling: I går såg jag en pojke vid havet, han var högst sju år, och han hoppade på huvudet och simmade precis som vi andra.
Hon hade simmat runt nästan hela bassängen och kunde alldeles säkert simma utan simgördeln också. Det skulle hon göra så fort hon fick tillfälle. Anna-Clara fick ett tillfälle. Hon seglade i viken med pojkarna, och då hon skulle gå i land, steg hon galet och föll rätt i sjön alldeles vid bryggan. Med kläder och allt. Ta opp henne! skrek Emanuel.
Dagens Ord
Andra Tittar