Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 27 september 2025


»Ja, du måste ju känna agg emot mig», kom det ödmjukt och stilla. »Jag gör mig inte räkning annat.» »Men du vet icke hur jag måste se dig nuDe genomträngande ögonen fäste sig nästan hatfullt detta veka ansigte som med de klara tårarne öfver sina kupiga ögon såg ännu oskyldigare och barnsligare ut än eljes.

Carlsson ville gärna eljes ta en halv, men i detta ögonblick önskade han allt kaffe och brännvin långt han visste, men han kunde inte neka; och vid ackompanjemang av Normans Norrköpingska skarpskyttemarsch, som segerglad och hånande rullade upp nerifrån källängen, måste han in i stugan.

Kokerskan stod vid kaffepannan, de kommo in, hon hälsade buttert Fina och vände ryggen till, fort hon såg den främmande. Det var en hög och ännu rak gestalt, hon bar en mörkgrå bomullstygskjol, svart kofta och duk hufvudet. Det tittade ett par mörka, lifliga ögon fram, men bara en enda gång, eljes såg hon oafbrutet ned sin svarta blankskurade jernspisel.

Det är illa av honom i alla fall att inte hålla sig hemma, där han har goda föredömen och gott folk att värna sig till. Men vad säger bruden? Ska vi dra sta, eller ska vi bida? Bruden hördes, och fastän hon var mycket ledsen, ville hon ändå, att man skulle börja, för att kaffet stod och blev kallt eljes.

Alltså bör jag vara nöjd nu. Jag vill vara det. Jag måste vara det. Eljes skall min arbetskraft åter knäckas. Nu vet jag hur det går. Men jag ångrar icke att jag for hit. det komma till en kris! Allt är bättre än ovissbeten. Jag måste ha klarhet; känna fast mark under fötterna. Ja, nu vet jag hur det går; men jag ångrar ingenting utom att jag skref.

Nyheten öfverraskade Troels Finne mycket mer, som han strax antog, att den eljes glädjande tilldragelsen skulle vara helt nära förestående, och detta antagande grundade en beräkning, hvars facit han i förolämpande ton delgaf sin hustru. Hon blef mycket blek, men försvarade sig icke.

Slutligen upphörde dock Fannys tårar, och hon äfven eljes föreföll lugn och stillsam, trodde föräldrarna att hon glömt hela saken. De märkte icke den fasta beslutsamhet, hvilken nu i stället för den forna skyggheten afspeglade sig i hennes anletsdrag. Men de skulle innan kort erfara den.

Men det var intet ondt dermed, för vi gått en stund, märkte vi båda att det egentligen inte var menadt någonting och att vi i sjelfva verket kunde lida hvarann rätt bra. Den sommaren frun dog var Carlson här oftare än eljes och fick ibland tala med henne långa stunder. En dag, när patron for till staden, kom Carlson in till mig och sade att frun ville tala med mig.

Han fick begära hvad han ville, bestämma hur han ville. Med hela sin natur, med allt hvad hon ägde af vilja och känsla och tanke var hon hans. Som en lysmask glimmade den lilla lampan inne i sofrummet med blekt sken från höjden; eljes var där skumt. Hon begärde intet. Hon fruktade.

Efter några minuter reste han sig, gick bort i rummet och började tala om likgiltiga ting, som om intet händt. Han såg endast litet allvarsammare ut än eljes. Nu skulle straffet börja. Oh, oh, oh! Det klagade och stönade i hennes sinne. Men hon måste böja sitt hufvud och uthärda. Och detta straff var oförtjänt! Han var stilla.

Dagens Ord

dervidlag

Andra Tittar