United States or Czechia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han strök sig med handen upprepade gånger över ansiktet. Plötsligt gick han på tåspetsarna bort till domaren och viskade honom något i örat. Domaren spratt till och blickade häpen upp på herr Schüler. Därpå nickade han och sade, i det han åter vände sig mot vittnet: Ni ska inte kringgå frågan! Var ni ensam i ert hem? Fru Maturin svarade hastigt och en smula sluddrande: Hansi Hinz var hos mig.
Domaren, en ung vice häradshövding, som fått öronen fulla av sagor om den förtryckta slavinnan och som alldeles saknade kännedom om den vidskepliga vördnad, varmed lantfolket omger sin kvinna, bara hon blir hustru och mor, var alldeles färdig med sin dom, och ville begagna tillfället att statuera ett exempel och på samma gång ta en gunstig vindkåre i sin nya frack, kanske mottaga lyckönskningstelegram och få beröm i länstidningen.
Hennes stolthet över hjältens kroppskrafter och hennes okänslighet för frågans moraliska betydelse framkallade en stormande munterhet. Domaren hotade att låta utrymma salen och då lugnet återställts, kallade herr Schüler fram sitt huvudvittne: fru Maturin. Hon stod vid vittnesskranket och höll sig krampaktigt fast vid dess spjälor.
Den allmänne åklagaren yrkade i ett kort tal på döden, och alla väntade att hans begäran skulle bifallas av domaren. Då reste den av staten utsedda försvarsadvokaten sig. Han sade: Jag skall icke vara mångordig. Jag tror mig knappt behöva säga någonting. Jag ber er blott betrakta detta. Härmed lät han täckelset falla för den kompletta serien av Abram Blauvogels verk.
Pastorn, som hela tiden suttit orolig, att mördaren skulle begagna de utlagda bryggorna att skylla ifrån sig, andades lättare, när rannsakningen dog bort av brist på materiel till frågor, och domaren, som funnit sig uppfyllt allan rättfärdighet, när nämndemannens frågor blivit framställda, tog tillfället i akt att förklara sessionen slutad, och att domen skulle falla inom åtta dagar.
Den förgrymmade domaren hotade att låta utrymma salen, varvid Faber förebrående utbrast: Herr domare! Det är ju sista gången! Som straff för sitt oskickliga uppträdande fråntogs han rätten att sitta under förhandlingarna. Faber bugade och sade allvarligt: Alldeles riktigt, i dag bör jag stå. Förhandlingarna började.
Nej! svarade mördaren lika bestämt som de förra gångerna. Vet du att domen går på livet? Ja! Och du fruktar icke att möta den Högste domaren? Nej! Jag hoppas få det! Domaren röck av sig pincenez'en och betraktade mördaren med en närsynts genomträngande blickar. Har du ingenting att anföra till ditt försvar?
Och när infann sig den anklagade? Strax efteråt. En kvart kanske. Visste han på förhand, att er man skulle lämna gården? Ja. Herr Schüler gav svaret tid att verka; därpå vände han sig till domaren och yttrade: Först för tre dagar sedan infann sig vittnet i min bostad och avlade denna bekännelse.
Domaren hade sin plats i katedern och vid småbord nedanför sutto protokollsföraren och stenografen. Till vänster de tolv nämndemännen, och till höger provinsialläkaren, pastorn och kronofogden. Sedan nämnden gått eden, infördes den anklagade. Folket reste sig på tå, och bisittarne sträckte fram halsarne för att se på mördaren.
När det blivit tyst, började domaren med att uppläsa länsmans första rapport av ungefär detta innehåll: »Söndagen den sjunde maj, klockan åtta aftonen, anlände till länsmansbostället å Ingarö förre tullvaktmästaren Andreas Ek, hemma från Brandskär, och efter att ha begärt samtal med länsmannen, angav han sig ha mördat sin hustru under följande omständigheter.