Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Barnen kände med stor förskräckelse igen rösten på den, som gick i spetsen. Det var drängen från grann- gården, han, som velat tvinga Maglena och Månke att dricka kask. "Spring barn, spring! Jag ska ha ikull' en, för han är full och jag är nykter. Spring på rappe!" Och bevars, hvad de sprungo, Maglena och Månke. De flögo fortare än när de om sommaren som getare jagade fatt bortflyende getter.
Jo bevars, men det trodde jag aldrig på och därför gav jag tusan att spela med gubben. Efter den kvällen såg jag aldrig Nyberg mer, icke en gång på L:s begravning. Men av en släkting till honom har jag sedan fått höra hans ganska romantiska lidanden och död, vilka bevittna hur trogen ända in i döden han blev sin första kärlek, musiken.
Men jag gör det icke, sade masmästaren Sven. Pelle gör aldrig annat än sjunger ovett och lögn om töserna, om deras trolöshet och sådant snack... Jag gitter icke höra det. Nej, månntro! sade Pelle, sedan Sven fick sig en fästmö, tror han alla flickor om gott. Håll munnen! sade Sven. Bevars väl, jag tiger, masmästare, svarade Pelle.
Jo, bevars. Det kan jag tänka mig. Men Antti, hvad rår hon för att alla bli förtjusta i henne och låta behandla sig som slafvar? Hon kunde hindra det om hon ville, men hon vill inte det är jag öfvertygad om. Antti fördjupade sig i sina böcker, och jag vågade ej mera störa honom. På festmiddagen återsågo vi Agnes. Hon satt där midt i ett stort sällskap liksom en furstinna, omgifven af sitt hof.
Jag tror där är lika bra hufvud på dig som på honom å bevars! Det var jamen ett sant ord, sa prosten godmodigt. Men nog ska jag finna på någon utväg. Hör du, Helena! ska jag vara din böneman? Du ska slippa att ge mig några strumpeband för besväret. Hon kunde inte låta bli att skratta, fastän tårarna pärlade på hennes kinder. Inte skulle väl prosten vilja göra sig besvär med nåt sådant? sa hon.
Det var herr Johnsson, som visade oss hit. Och vi tänkte, vi skulle göra lite snyggt här. Men det kanske stör herr Vickberg. Stör? upprepade Vickberg och såg ännu mera orolig ut. Men då Abraham drog på sig jackan, vinkade hovmästaren vänligt och nedlåtande och sade: Bevars, bevars, herr Krok. Varför skulle det störa mig?
Men Vickberg hejdade honom med en vänlig handrörelse. Om herrarna ha tillfälle att dröja en halvtimma eller så, skall jag framlägga er anhållan för hans nåd baron och kammarherren. Bevars, bevars, det är min plikt, och jag gör det gärna. Men jag ger er inga förhoppningar. Vickberg kände sin herre endast alltför väl.
Gör nu vad hon ska och se om gossen ordentligt bara. Sköterskan uppfyllde sina åligganden och gick. Nu, sade svinet, skall jag spela för dig så att du somnar. Spela? Vad menar du med det? Jag skall prata för dig; jag har inte hört min röst på flera dar, och då är det som musik för mig, när jag får höra den igen! Ja, men du får inte tala sådan där materialism, som du gjorde nyss. Nej bevars!
En flicka, vars förstånd tydligen ej hörde till de skarpaste, hade i svärmiska ordalag prisat Hansi såsom den, vilken kunde göra envar lycklig och i all synnerhet kvinnorna. För att göra slut på hennes tvetydiga svammel, frågade herr Schüler kort och torrt, om hon trodde Faber vara i stånd att slå ihjäl en människa, vartill flickan i förnärmad ton genmälte: Å bevars! Ett dussin om det kniper!
Nej bevars, goda fabrikörn. Broms tvärstannade och drog åt sig den sjuka handen. Är du nu här igen, din stryker? Vad vill du, va? Ska jag inte få fred för dig, va? Ska jag skicka polisen på dig? Det var ju polisen, som skicka mig till fabrikörn. Och för resten vet jag inte, vad jag har gjort fabrikörn
Dagens Ord
Andra Tittar