Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
En änkling och präst, sa fröken Alexander, är som en ryttare utan häst. Så oanständigt! skrek yngsta damen Theander men ångrade sig och påstod att hon tänkt på någonting annat. Prästen slog sig ned bredvid tante Sara och såg ganska snopen ut. Den gamla rördes till medlidande, klappade honom på handen och sa: Ja, ja, kära kyrkoherden, vem vet vad jag hade sagt, om jag varit tjugufem år yngre.
Hans hälsning var en blandning av glädje, skadeglädje och kallt förakt. Han hette Alexander Nilenius. Alexander Nilenius och en fridfull vrå i skogen
När du kommer, så hav med dig den mantel som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, så ock böckerna, först och främst pergamentskrifterna. Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer att vedergälla honom efter hans gärningar. Också du må taga dig till vara för honom, ty han har häftigt trätt upp emot det som vi hava talat.
Skulle detta vara mitt frihetsbrev? utbrast han, i det han vände och synade brevet. Är det möjligt? Det är visst. Alexander fattade Karmides' hand och kysste den. Det är bra, sade Karmides och drog sin hand tillbaka. Men du glömmer bägaren. Skynda dig! Fri! upprepade slavgossen med förtjusning. Men varmed har jag förtjänt denna godhet? O, min herre, huru skall jag vedergälla dig ...
Fru Olga själv bröt tystnaden, hon sa: Om mina gäster ursäkta, så går jag och lägger mig. Jag var uppe så tidigt i morse. Hon tog artigt godnatt av prästen, generalagenten och fröken Alexander; hon sa till Ludwig och Brita: Ska ni inte gå och lägga er, barn? Hon nickade vänligt ehuru med ett visst allvar åt Lotten Brenner och flickorna Willman. Hon sa till tante Sara: Följ mig!
Å, du lilla snälla vansinne, du lurar nog på mig, du vill ha mig till en sån där som min farfar en Alexander som sitter och hamrar vägkantens stenar med slägga.
Vid fröken Alexanders rop ryckte han till, stannade för ett ögonblick, skakade på huvudet och fortsatte i ökad takt. Fröken Alexander följde honom med blicken, så länge han var inom synhåll. Och hon vände sig till generalagenten, sägande: Medgiv att samvetet är en besynnerlig inrättning! Somliga anse, att samvetet är rädsla för straff, men det tror jag inte mycket på.
Giv mig en bägare vin och gå sedan att sova! Herre, frågade Alexander med försagd röst, har du sålt mig till Baruk? Huru kan du komma på ett sådant infall? Nå, för att lugna dig, må du då veta, att brevet, jag räckte dig, är ditt frihetsbrev. Du är fri, min gosse, fri som fågeln under himmelen. Du är icke slav längre. Förstår du mig? Alexanders ansikte ljusnade. Fri? O, vad säger du?
Han slöt sig till de väntande tre damerna, underhöll dem på bästa sätt och lättade lite på pappaskens lock så att de en i sänder fingo kasta en blick på den underbara fågeln. Till dessa fyra kom nu en femte, en viss fröken Alexander, som alltid gick till fots, därför att det var nyttigare för henne. Hon bar på en stor tårta och var starkt upphettad efter den halvmillånga vägen.
På hjässan hade hon förutom flätan en mössa med många lilafärgade band, vilka hängde än här och än där beroende på det gamla huvudets så småningom allt livligare rörelser. På hennes knä stod buren med den sjungande guldfågeln. Bakom denna grupp skymtade damerna Theander och Alexander som i blygsam tillbakadragenhet iakttog, hurusom de båda männen hyllade tante Sara.
Dagens Ord
Andra Tittar