Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 september 2025
Det vore blott ett ögonblicks värk ? Och deras glädje där borta skulle åtminstone för denna gång upphöra. Men de stackars barnen där hemma? Skulle jag aldrig mera återse dem? Hvad skulle de stackars små säga, när deras mor hämtades hem såsom lik? Jag vände mina ögon från det förledande djupet och trykte händerna mot tinningarna. Gode Gud, hade jag förlorat mitt förstånd?
Och skulle jag ej gå in därpå, om jag viste att han därigenom blefve lycklig? Hvad var min kärlek, om den icke framför alt afsåg hans lycka? Men skulle det lända honom till värklig lycka? Skulle det icke leda till ett ögonblicks sällhetsrus och därpå till ett plågsamt uppvaknande, till skam och ånger? Hvad skulle då rädda honom ur olyckan? Skulle han komma till mig för att söka tröst?
Det gör detsamma, hvart mina ansträngningar leda, men jag ger mig icke! Jag tog en grundlig afgnidning och sof en sund, stärkande sömn. Jag vaknade med fast beslut att taga itu med arbetet, lika godt hvartill det båtar. Jag har också arbetat hela dagen utan ett ögonblicks uppehåll. Men nu behöfver jag någon att tala till, att tala uppriktigt till; och jag har ingen annan än mig själf.
Åter uppstod ett ögonblicks tystnad, varpå damerna Willman, plötsligt seende olyckan i hela dess vidd, utropade: Avskedat Casimir Brut! Det är inte sant! Det är omöjligt! Nu är det i alla fall gjort, mumlade fru Olga, reste sig från stolen och höll sig upprätt vid dess ryggstöd.
Jag kände ingen lust att förlänga samtalet med denne predikare, om jag också av miskund med det obekanta barnet inte kunde neka honom ett ögonblicks vila. Det föll mig inte heller in att sedan fråga honom, vart han styrde sin kosa. Det är nu länge sedan han red bort jag såg inte ens åt vilket håll. Hade jag bara anat, vad jag nu vet! Var då det barnet min dotters?
"Nej, det är icke ett ögonblicks fantastiska hugskott. Det har varit min barndoms och min ungdoms dröm, att lefva för min tro och sprida sanningens ljus till menniskorna. Men jag tänkte: dertill behöfs ej att gå ut bland hedningarna; jag vill predika evangelium i mitt eget land, och sprida tro, ljus och sanning der. Men ack, jag kan här intet verka!
Det var som om han denna gången ställts ansigte mot ansigte med något inför hvilket till och med hans vanliga hänsynslöshet förstummats, och der blef ett ögonblicks tystnad. Men så reste han sig med en rörelse som om han ville skaka intrycket af sig. »Teatervrede», sade han, men ordet kom tveksamt och lågt, som ett sista uttryck för hans inneboende protestlusta.
Efter ett ögonblicks tvekan steg han in i butiken, men tvärstannade förskräckt, då han bakom disken upptäckte ett gammalt fruntimmer med glasögon i stället för den unga flicka som eljest brukade stå där. Ursäkta, jag har visst gått galet, mumlade han ursinnig, gjorde en tvär vändning och försvann. Han skulle alltså vara utan cigarr i dag, det fanns ingen räddning!
Efter ett ögonblicks begrundande stack han åter ut sitt lilla hufvud i hålet. Men så kom fadern, tog honom ut och bad honom att för de främmande visa att han ej var så dum, som man kunde tro. Därmed smekte han honom, tog honom på knäet, gaf honom ett par sockerbitar doppade i toddy, och började frågorna.
»Det kommer jag inte heller att göra, såvida jag inte märker att du har några anspråk på mig i anledning af blodsbandet.» Det sista ordet uttalades med en lindrigt hånfull betoning. »Men i så fall vet jag, att min natur kommer att reagera rent ofrivilligt.» »Det är afgjordt», sade hon gladt; och der blef åter ett ögonblicks paus.
Dagens Ord
Andra Tittar