Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 juni 2025
Han dref handel, men i kramboden stod han och slumrade; han var rådman, men på rådhuset teg han; i klockstapeln var han och ville han vara ett orakel.
Hon märkte att han talade allt detta lappri, endast för det han ville tala och glömma.
De hade satt sig stilla på kälkkanten och sågo på huru solen steg och steg. Nu inte bara lyste den. De började känna värme af den. Maglena tog Månke vid händerna. Hon kände sig fri och innande glad, långt borta från bygden, inte en gård i sikte. Sång och danslåtarna lågo henne i sinnet. Hon ville bara dansa, och hon hoppade fram på skarsnön med Månke, i polskatakt.
Då bemötte han mig, om ej vädret och luften var allmän, och alltså hvar och en hade fritt till att bruka henne, vare sig i sång, spel eller tal. Så vore också tungan hans egen, och visan, den han sjöng, hade han sjelf komponerat. Då ville jag skilja mig vid honom, tog en annan gata, nemligen Svartmangatan. Han ville gerna veta, hvarföre jag ej ville hålla honom sällskap.
Vi togo farväl utan många ord, och jag gick den väg, min hustru hade gått, utan att veta vad jag ville säga henne, endast för att få vara i hennes närhet och se, kanske just vad jag fruktade mest. Jag fann henne icke i sjukrummet. Jag fann henne i mitt eget rum och hennes drag voro förstenade.
Han såg, att kvarnarna där drevos av vinden, så att mjölnarna bara behövde hålla fram säcken för att få den fylld. Aldrig hade han hört om ett större under. Därom talade han sedan under hela färden, när vi andra ville ha nattro. Hövding, har du förstått mig? Nu är du hemma! Mjölkonung, gack nu och hissa mjölsegel! Jag skall! svarade Folke Filbyter och steg upp. Nu först hade han rätt att svara.
Våren kom sent detta år, våren, på vilken jag hoppats som på lyckobringaren och befriaren, såg ut, som om han alls icke ville komma. Kall och hård låg marken, bara svängde trädens grenar utanför våra fönster för en isande blåst. Snömassor vräktes ned ända till slutet av april, och när någon gång solen sken, blåste nordanvinden, förande med sig isig luft från det tillfrusna Bottenhavet.
Måste vara stilla ... stilla... Måste vara stilla ... stilla... Och hålla ögonen fast. Holpainen var vaken, det hörde hon på andedrägten. Och lilla Anni sof så godt den här natten. Månne barnet stackare redan började blifva bättre. Ville sparkade, månne han hade fått täcket bort, der han låg på det kalla golfvet. Hon kunde inte gå och se om honom.
Hvad var det för en pjunkig förskräckelse, hvarför kunde hon icke låta sin egoism bli rå och grof liksom andra? Glädjen att få uppoffra sig för andra var minsann icke så stor. Så gick hon länge, af och an på golfvet, vridande sig som en mask under sin egen oegennytta. Men hon kunde icke bli den kvitt; och hon ville icke bli den kvitt.
Tala nu med konungen; han vägrar nog icke att giva mig åt dig.» Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne övermäktig och kränkte henne och låg hos henne. Men därefter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja, den motvilja han fick mot henne var större än den kärlek han hade haft till henne.
Dagens Ord
Andra Tittar