United States or Singapore ? Vote for the TOP Country of the Week !
Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?
Men här fanns ingen gud, som bjöd »Varde ljus!» Jag trodde, att världsstaden skulle hjälpa mig glömma. Misstag! Intet hjälper mig utom min egen vilja. I går kväll, när jag skulle lägga mig, var det som om viljan vaknat i mig.
Subjektet bildar sig efter den värld, det förefinner utom sig, vilken det uppfattar som det oföränderliga uttrycket av den gudomliga viljan. Stöpta i samma form vandra släktena i en ändlös rad mot graven och hava uppfyllt sin bestämmelse, »fullgjort lagen», när de under vägen offrat i templen och knäböjt för Herrans smorda.
Spänningen var över, viljan hade slappnat och den gamla kroppen gav vika. En dag, då det led mot slutet, skickade han efter min faster. Hon satt både länge och väl hos honom, men hon kunde inte locka ur honom, vad det egentligen var, han önskade. Slutligen sa han: Inte ska grevinnan fråga mig utan fråga Lovisa! För det är hon som rår och regerar. Och stöt sig inte med henne, grevinnan!
Sedan man konstaterat denna tankens relativa självständighet, förvånas man ej över att finna ock en viss självständighet eller frihet hos viljan. I dennas lägsta yttringar, drifterna och instinkterna, har ännu naturkausaliteten ett dominerande inflytande. Rester av detta stå ännu kvar hos begären, där det tillfälliga godtycket råder.
De kunna gå upp i en annans tillvaro, lefva en annans lif, arbeta för en annans sträfvan men jag! Om jag vore en man om jag vore en man! Stark i viljan som jag är. Och vilja skulle vara detsamma som att kunna. Jag skulle öppna mina armar för dessa varma små varelser: kvinnor. Och deras smekningar skulle förtaga all kantig torrhet ur mitt lif. Men nu! Ensam. Ensam! Aldrig sol.
Du har gjort mycket ont i ditt liv, men i olyckan kommer det för var människa en stund, då viljan till det onda så helt mister sin kraft, att det inte längre finns rum hos henne annat än för det, som gott är. Då blir hon för den stunden eller kanske för en dag eller ett år en alldeles ny människa, som inte längre minns eller känns vid vad hon förr varit.
Men han tvivlade numera icke ett ögonblick, att den sjuke gick en hastig upplösning till mötes. Petros läste allt detta i hans ansikte, och dödsångesten återvände för att kämpa med viljan att leva och med tvivel om möjligheten att dö i en sådan stund. I detta ögonblick inträdde Klemens i studerkammaren. Han stannade och tycktes med svårighet igenkänna Petros.
Är icke det oberättigade i ett sådant analogislut påtagligt? Och lagen om kraftens bestånd, rubbas den av indeterminismen? Det är icke otänkbart att viljan kunde ingripa i naturförloppet utan att varken öka eller minska energiens kvantum, nämligen genom att redan befintliga latenta krafter av viljan tvingas att utlösa sig i levande kraft.
Man har utgått från erfarenheten av viljans fria kausalitet; när man sökt tillämpa denna på naturen, har man måst modifiera begreppet, sätta en mekanisk kausalitet i stället för den fria, personliga kausaliteten. Sedan den modifikationen i naturförklaringens intresse skett, vill man vända om analogien och utsträcka den mekaniska kausaliteten även till viljan!