Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 juli 2025
Därpå stod han upp och gick ut till fru Marie. Han lade tidningen framför henne, pekade och viskade: Det är nästan hemskt. Läs. Det är nästan hemskt. Å herre Gud, jämrade fru Marie. Ja, Johnsson! Men den fine, snälle herr Vickberg! Ja, sade ingenjörn och stirrade framför sig. Och tänk! Nu är Backarna fria! Det är nästan hemskt. Rättegången mot f.d. hovmästaren Vickberg drog ut på tiden.
Jorden hade de arrenderat ut till Björkenäs, det gav tolvhundra kronor. Rummen hade de delat så, att Johnsson disponerade stora salongen och förmaket. Vidare hade Vickberg ensam tillträde till vinden och vindskammaren. Här uppe på vindskammaren tillbragte herr Vickberg sin dag och ofta nog en del av natten. Han arbetade bakom en träjalusi och var mycket hemlighetsfull.
Men han åt så lite. Ett käx, ett par sardiner, ett glas rhenskt, det var nog. Herr Vickberg kunde således på hederligt sätt få allt, vad han behövde. Hans vindskammarproduktion var icke avsedd för världsmarknaden.
Det är väl aldrig den religiösa. D.v.s. religiösa är de båda två. Men den som är värst? Ja, rynka nu inte pannan, min unge herre. Jaså, är det Elsa? Nå, det var väl. Då ska vi genast ordna förlovningskabinettet vi ha ett särskilt rum för sådana ändamål Gör er inte besvär. Jag går hellre ut i flygeln. Abraham gick. Fru Hyltenius blev utkallad för att tala med Vickberg.
Men madammerna fingo ingenting, varken rovor eller gris, varken "pilargoner" eller "tullipaner". Broms, som fick nys om saken, åkte sedermera själv ut till Rogershus, men blev icke mottagen. Vickberg vågade icke ens underrätta om hans närvaro av fruktan att hans nåd skulle begå någon våldshandling.
Det var herr Johnsson, som visade oss hit. Och vi tänkte, vi skulle göra lite snyggt här. Men det kanske stör herr Vickberg. Stör? upprepade Vickberg och såg ännu mera orolig ut. Men då Abraham drog på sig jackan, vinkade hovmästaren vänligt och nedlåtande och sade: Bevars, bevars, herr Krok. Varför skulle det störa mig?
Nu lyfte herr Vickberg på hatten och smålog halvt vänligt, halvt underdånigt. Och häradshövdingen rörde vid sin slitna hattkant, stannade framför Vickberg och buffade honom lätt med sin stora mage, vilket var ett säkert tecken på aktning och välvilja. Öh-öh-öh, stånkade häradshövdingen och herr Vickberg tog fram sin dosa av silver och bjöd. Är det den? frågade häradshövdingen.
Efter en stund började ingenjören på nytt, så försiktigt: Vad vad tänker herr Vickberg nu ta sig till? Vickberg svarade icke på en lång stund. Ingenjören blev förskräckt över sin taktlöshet.
Men Vickberg hejdade honom med en vänlig handrörelse. Om herrarna ha tillfälle att dröja en halvtimma eller så, skall jag framlägga er anhållan för hans nåd baron och kammarherren. Bevars, bevars, det är min plikt, och jag gör det gärna. Men jag ger er inga förhoppningar. Vickberg kände sin herre endast alltför väl.
Då tog herr Vickberg hennes glas och tillät sig att skåla med herr Krok. Han bad ungherrskapet, att de icke måtte klättra i träden, framför allt icke i björkarna utanför vindsrumsfönstret. Det skulle se illa ut. Så vinkade han ännu en gång vänligt med handen och trippade in. Abraham arbetade och pratade, pratade och arbetade. Det gick nästan ännu raskare nu, vinet hade skänkt nya krafter.
Dagens Ord
Andra Tittar