Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 september 2025
När hon hörde våra röster, slog hon upp sitt ena ögonlock, alldeles som Sven en gång hade gjort, och vi kunde märka, att hon känt igen oss, och att hon var medveten om våra smekningar. Än en gång nämnde hon Svens namn, som om hon velat säga, att det var honom hon såg och till honom hon gick.
Der kom något i blicken för hvilket den unga flickan skyggade tillbaka. »Om du älskat William så öfver allt annat i verlden att du gifvit dig åt honom helt, utan vigsel och allt, så skulle jag icke ha sett snedt på dig derför, om han velat det. Men han ville göra dig till sin hustru och hålla af dig för hela lifvet. Det ville du icke icke ha hans trohet, bara hans smekningar för stunden...»
Han skulle deklamera den dikt, han under höstterminen velat läsa upp i skolan, men som förbjudits. Lokes smädelser Den skulle han Han började: Gudakärngar, Gudagubbar Hans röst blev säkrare. Han slungade ut Strindbergs förbannelser.
Hon kom ihåg systrarnas berättelse om Agnetas små lamm, som välsignades i kyrkdörren, och hon skulle velat få kyssa det gulnade yllet för att bättre kunna anropa sitt helgon om nåd. Men kedjor voro uppspända på båda sidor om mittgången, för att ingen skulle komma åt att stjäla av de heliga relikerna.
Men I haven icke velat höra HERRENS, eder Guds, röst, i allt det varmed han har sänt mig till eder. Så veten nu att I skolen dö genom svärd, hunger och pest, på den ort dit I åstunden att komma, för att bo där såsom främlingar.
Hängbjörkarnas rika bladkransar, som varit utsatta för middagssolens hetta, lågo redan slokiga, och en stor mängd spån syntes rundtomkring, somliga flugna långt bort, liksom hade de velat så långt som möjligt ifrån det ställe der de varit fjettrade i hela sekler inom det tjocka näfverskalet. Hvad fan är det här skrek den tjocke löjtnanten, röd af sinnesrörelse, hvad har du här för en öken?
Men bildens anletsdrag voro icke mer desamma: de voro en ynglings, som Hermione länge velat glömma. Karmides! ropade hon och flög upp från stolen. Hennes ögon öppnades. Allt var i sitt förra skick. Men var det ett genljud från den värld hon lämnat? utanför tempelporten hördes ett buller, blandat med människoröster. Var det stormen, som brusade därutanför?
Jag känner honom nu. Han säger så själf. Han citerade Goethes yttrande till fru v. Stein: »Ni känner mig i botten. Och skulle det ännu finnas drag i min karaktär, som ni icke gjort bekantskap med, så är det sådana, som jag själf icke känner.» Jag har velat veta, hur det vore att se den man, som jag skulle kunna älska, breda ut sina armar emot mig.
Det finns andra flickor än i den här lilla hålan! Stellan skakade på huvudet: Nej, jag ä inte kär. Kalle gick. Stellan började gå av och an på sitt rum. Helst skulle han ha velat gråta över det tunga öde, som vilade på honom. Han tänkte på sin mor. Om hon hade levat?... Men han skakade på huvudet. Hur skulle det ha kunnat förändra något?
Jag är ju din köttslige bror Stenkil, fast du alltid varit så hög och stram och inte velat kännas vid mig. Nu ville jag inte byta med dig, så fattig jag är. Anders började mödosamt röra på ena handen och kunde slutligen sträcka fram den mot brodern. Och hans läppar begynte arbeta. Det var länge förgäfves, men slutligen fick han fram ordet: »hit!» Han höll ögonen riktade på skrinet.
Dagens Ord
Andra Tittar