United States or Morocco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Icke lär väl det, att de hafva sina namn i himmelen, förneka, att de sjelfva, d.ä. deras andar ock äro der, hvilket ju vore detsamma som att antaga, tvärtemot Uppb. 3:5, att de frälstas namn utstrykas ur lifvets bok, så snart de sjelfva komma hem. Båda skarorna äro naturligtvis i himmelen och båda hafva sina namn der, ehuru somliga äro antecknade såsom tillhörande en skara och andra en annan.
Uti Uppb. 19:4 hafva vi åter denna församling såsom den andra skaran under de oss så kära vordna uttrycken "de tjugofyra äldste och de fyra lifsväsendena," som ropa: "Amen, halleluja!" Den tredje skaran i Uppb. 19 är troligen alla de, som blifvit förvandlade under vredestiden och upptagits.
Ibland är han religionsvänligt stämd såsom i Uppb. 17:3, då han bär skökan eller den falska gudaktigheten, ibland återigen religionsfiendtlig, såsom då hans tio konungar "hata skökan och bränna henne upp i eld," 17:16, hvilket senare dock icke inträffar förrän under vredesskålarna, således alldeles på slutet.
De rättfärdiga voro redan uppståndna, ehuru ej lönen utdelats till dem, åtminstone offentligt. Men nu skall det ske vid Herrens nedstigande på oljoberget. Det är dock möjligt, att med dessa "döda" menas de två klasser, "själarna under altaret" och "dem, som, ej tillbedt vilddjuret," Uppb. 20:4, hvilka uppstå efter satans bindande och hvarmed den första uppståndelsen af slutas.
Esaias säger: " Dina döda skola få lif" på den tid, då man "sjunger denna sång i Judas land": "En fast stad hafva vi" o.s.v. Es. 26:l, 19. Dan. 12:2. Emellan Kristus, den egentliga förstlingskärfven, och uppståndelsen af Guds församling, som ock kallas en "förstling," Jak. 1:18, och de två andra klasserna, Uppb. 20:4, se vi snart 1900 år.
Uti 2 Tess. 2:3-4 läsa vi om "syndens menniska, förderfvets son, att han sätter sig i Guds tempel såsom en Gud och föregifver sig sjelf vara Gud ." Först derefter kommer hedningarnas förtrampande af den heliga staden i tre och ett halft år. Uppb. 11:2.
Vidare omtalar Uppenbarelseboken så tydligt, när både det ena och det andra, som ej inträffade vid Jerusalems förstöring, skall inträffa, att vi ej behöfva hafva några tvifvel. Uppb. 11:2.
Han ville vänta, tills han fick det af sin fader. Icke är det underligt, att den märkliga handlingen: "Lammet kom och tog bokrullen ur hans högra hand, som satt på tronen," förorsakar ett ändlöst jubel bland helgon, Uppb. 5:9, och änglar, v. 11, 12.
Läs beskrifningen på Jerusalem der, och det blir ej svårt att förstå, huru "det stora Babylon" kan vara en verklig stad lika såväl som Jerusalem. Jerusalem säges vara en "enka," 1:1. Babylon säger: "Jag är icke enka," Uppb. 18:7. Om Jerusalem säges: "Hennes furstar likna hjortar ... som vanmäktiga fly undan jägaren," Klag. 1:6. Om Babylon säges: "Jordens konungar skola gråta," Uppb. 18:9.
Dessa lifsträd funnos sålunda till i detta paradis redan på Johannes tid, ty det talas om "lifvets träd, som är i Guds paradis." Uppb. 2:7.
Dagens Ord
Andra Tittar