Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 september 2025
Det strålade nu af försoning och frid, och man öfverbjöd hvarann i vänligheter. Man sökte hvarandras blickar, undvek störande sysselsättningar, läste önskningar. Så kom begrafningsdagen. När kistan skrufvats igen och bars genom salen, som var fyld af svartklädda, råkade en liten syster i attack. Hon skrek och kastade sig i armarne på Johan.
Wasaorden. Han undvek södra staden, som efter branden blivit rikemanskvarter. I södra staden bodde en massa främlingar, de kände icke J. A. Broms, och det kunde falla dem in att skratta åt honom. I och för sig kunde det visserligen vara likgiltigt. Men han hade ett retligt lynne, och sedan han tvenne gånger måst böta dryga summor för misshandel, undvek han helst all onödig förargelse.
För dem var hon icke mera till, Nadja Sergeiewna, det odjuret. Ingeniör Granberg hade blifvit melankoliker och gick hos sin läkare hvarannan dag. Han medicinerade och tog massage, men blef icke bättre. Skygg och lynnessjuk undvek han sina landsmän, och de kamrater, hvilkas sällskap han förr mest sökte, flydde han nu som vore de hans fiender.
Lektor Holmin undvek sin svärfar. Den ödesdigra dag, då Louise tvingat honom att godkänna fru Maries testamente, hade varit alltför svår för Aposteln. Han kände, att ett samtal med svärfadern måste sluta illa. Han föredrog att bida sin tid. Men han förblev ingalunda overksam. Tillsamman med byggmästar Larsson gjorde han en omvärdering av Blekängen. De båda herrarna funno, att staden skulle kunna betala fyrahundrafemtio
Lasson dog vid sextiosju års ålder av alltför mycket portvin. Fru Lasson övertog gråtande hans affär och hans vinlager. Affären hade hon redan skött i många år. Om vinlagret lät hon andra döma. Hon var en moderlig själ, vars barska ögon icke bedrogo någon, utom det av dem som skelande undvek betraktaren. Hon ville ha sällskap och helst ungt sällskap.
Hon undvek hans blick, plockade snökulorna från de ludna skinnskorna och gav sig fullt upp att sköta med likgiltiga ting. I hela skaran tycktes hon den enda, som icke varsnade honom, fast han hade kommit med sådant slammer. Han räckte henne båda händerna, men hon såg förbi honom bort i tomma luften och svarade främmande: Hertigen försvarar mig.
Jag satte mig midt emot honom som vanligt och stälde i ordning maten för barnen, sade med låg röst hvad jag hade att säga dem och undvek att se åt Antti. Därpå tystnade jag också, och intet annat ljud hördes än knifvarnas och gafflarnas skramlande, ty äfven barnen åto för att stilla den första hungern så hastigt, att de icke sade ett ord.
Doktorn såg på bordet och på fönsterbrädet. Bläck och penna? Sådant fans inte. Tiina Katri sprang in till gårdsfolket för att begära. Doktorn undvek Holpainens frågande blickar och såg ut genom fönstret. Kan hon botas? frågade pastorn, men fick intet svar. Heikura hemtade sjelf papper och bläckflaska samt penna och stälde dem på bordet. De voro alla tysta, under tiden doktorn skref.
Hon undvek så mycket som möjligt att tilltala Greta, så att hon e; skulle råka lika illa ut som Lotta. "Hur är det med dig?" sade Greta slutligen, "du är dig inte lik." "Jo, vars, nog är jag lik mig alltid", svarade Anna-Lisa. "Hvad menar du med det?" Greta blef röd om kinden då hon tänkte på, att det kunde ligga någon särskild mening i dessa ord.
Dagens Ord
Andra Tittar