Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juli 2025
När dddu blir äldre ffförssstår du dddet här bbbättre. Ja, pappa. Mmmen kkkom ihåg, inte ett ord till mmmamma Stellan gick in på sitt rum. Han blev stående mitt på golvet och stirrade framför sig. Och plötsligen log han, ett undrande, bittert leende. Hans far hade bett honom att inte sladdra, som om han varit ett barn... Underligt... Blev man aldrig vuxen? Blev man alltid som ett barn?
Jag har aldrig varit till Stockholm förr. Jag behövde det nu, för att falka på olja och diamanter, och bese det nyaste modet. Sergeanten såg undrande på flickan och teg. Olja? tänkte han. Jag måste helt och hållet ha misstagit mig om hennes beskaffenhet. Hm! Det nyaste modet? Han mätte hennes figur från topp till tå; den var minsann också rätt elegant, nämligen i sitt slag.
Det dröjde länge, innan vi ändrade ställning, men när vi gjorde det, reste hon sig upp och tände alla lampor som till fest. Så kallade hon in barnen, och de kommo alla, tysta och undrande, och vi behövde ingenting förklara för dem.
Han såg på henne liksom undrande. Nu vill jag dig ingenting, sade han sakta. Och i den skumma belysningen sågo de åter på hvarandra som två mörkrädda barn och smögo sig samman till ett långt famntag. Du skall icke se så högtidlig ut! sade han. Du skall taga det som ett nöje. Om ett par veckor är det öfver för oss båda. Hon svarade icke. Hvad skulle hon säga? Att hennes lifskraft var knäckt.
Men kamrern hörde henne icke mer, han betraktade sin ungdomsväninna, och med en allt större tillfredsställelse uttryckt i sin blick följde han hennes rörelser, där hon sysslade vid kaffebordet. Han frågade henne om hennes lif »sedan den tiden» och lyssnade med ett undrande intresse till hennes svar.
Det föreföll honom, som om han stod ansikte mot ansikte med något övernaturligt, var gång han lyckades fånga in några sedlar i plånboken. Varifrån komma de? frågade han. Det har jag aldrig lyckats få någon förklaring på. Han satt länge tyst och undrande med blicken ut i den sommarblå luften. Jag vet bara vart de gå; men varifrån komma de?
Bromsen surrade och damen började nu gno runt i rummet. Alla veko undan för henne. Högt ropade hon: Jag känner honom! Jag känner honom! Plötsligt stannade hon och stod alldeles stilla. Bromsen surrade icke längre. Ögonen fingo ett undrande, frågande uttryck, hon drog en lång djup suck och så föll hon pladask i golvet. Jag gick ut på verandan. Nedanför låg viken blek och stilla.
Över bröstet bar han ett brett band och på det stod något i silverbokstäver som jag glömt. Träffas bankdirektören? Ja, men han har sammanträde just nu är det något brådskande? Hur var namnet? Jag lämnade mitt visitkort. Det bars in på en silverbricka, och så satte jag mig att vänta. Det dröjde inte länge förrän bankdirektören kom. Han såg ut som nu, ehuru mera undrande och förvånad.
Maglena kanske skulle stått mindre undrande och tung i sinnet om hon sett huru Månke stannade bakom brädstapeln och kikade mellan bräderna efter syskonen så länge han kunde se dem. Hon skulle blifvit rent gråtfärdig om hon sett honom böja sig ner öfver Gullspira och hört hans varma försäkran till geten: "Vet du de Gullspira, granndocka, att nu ska du få heta bå Ante å Maglena.
Fem par qvinnoblickar hvilade undrande och spörjande på honom, brasans knastrande döfvade enstaka fnissningar och belyste med ett fladdrande osäkert sken hvita tänder, som beto vildt i mjuka ressjälar.
Dagens Ord
Andra Tittar