United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hur ljuft det är att komma Till Herrans tempelgård, Där trogna själar blomma Som liljor i hans vård! Man ser de skära kalkar För Gud där öppna stå, Och himmelsk dagg dem svalkar, Att lif och kraft de få. Hur kärt, i Andans enhet Att dem tillsammans se I trohet och i renhet Åt Herran offer ge. När de Guds lof upphöja På denna fridens ort, Hvem vill då ute dröja Och stanna vid dess port?
Och jag fann blott ett slags försoning i denne bondes envisa och besynnerliga, men rörande trohet. Så tag emot den som ett minne, min lilla berättelse. Och tillika min beundran för hvad Ni gifvit oss godt och sant ur lifvet, sådant Ni sett det! ¤Författaren¤. Gud vet hvarför hon gifte sig med Rellu-Calle, han var ju så förskräckligt ful.
STÅLARM. Om svenska folket har förglömt sin trohet, har Finland den ej glömt och skall ej glömma, så länge här en ädling finnes qvar, som heder har och svärd till dess försvar. Det finska folket troget skall förbli sin kung, sin ed och folket det är vi! BISKOP PETRUS. Ej samka ökad skuld med sådant tal till Herrans vrede öfver detta arma och ödelagda land.
Ha, Sigismund, är detta lönen då för all den trohet, vi emot dig visat!
Här fanns ett folk i Suomis land, Det finns ännu: vid sorgens hand Det lärt att bära öden, Det känner intet offer svårt, Dess mod är tyst, dess lugn är hårdt, Dess trohet trotsar döden, Det är det folk, vi kallar vårt.
På den tiden skall kvarlevan av Israel och den räddade skaran av Jakobs hus ej vidare stödja sig vid honom som slog dem; i trohet skola de stödja sig vid HERREN, Israels Helige. En kvarleva skall omvända sig, en kvarleva av Jakob, till Gud, den väldige. Ty om än ditt folk, Israel, vore såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig.
När kristendomens budbärare de tre, vilkas bilder över portalen lyfte blickar och händer mot himmelen hade visat sig inne i Småland och från dess ättehögar börjat tala om vite Krist och helige fadern i Rom, hade den bland Månesköldarnes förfäder, som då levde, ivrat emot dem, samlat folket på helgedomsbackarne och i offerlundarne och manat det till trohet mot den outgrundlige Oden, den vite Balder, den väldige Tor.
Der kom något i blicken för hvilket den unga flickan skyggade tillbaka. »Om du älskat William så öfver allt annat i verlden att du gifvit dig åt honom helt, utan vigsel och allt, så skulle jag icke ha sett snedt på dig derför, om han velat det. Men han ville göra dig till sin hustru och hålla af dig för hela lifvet. Det ville du icke icke ha hans trohet, bara hans smekningar för stunden...»
Det är just känslan af, hur låg, hur fattig, hur tarflig denna kärlek är, trots all sin så kallade poesi, som gör att jag klarare än någonsin ser mång-kärlekens förbannelse hur leken med trohet och beständighet nöter och utplånar det bästa i en människas moraliska karaktär. Jag skulle i alla händelser ha viljan att vara trogen, genom att låta känslan afsvalna till en fast vänskap.
Allt hvad hans hjärta fordom tjustes af, Hans folk, hans land, dess trohet, kraft och heder, Allt, allt, hvad förr hans ande vingar gaf, För honom sänkts i denna klippas graf, Förkastadt, skändadt, härjadt, trampadt neder.