Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Anders Johansson, artest. adrs Borrby, detta är hemligt. Till Den ärade Redaktören för Folkets tidning i Lund. Anhålles att ärade Redaktören måste skrifva ett stycke i sin tidning om ett missförhållande i Skillinge som har uppstått genom di Skånske konstnärerna i Stockholm.
Men när den gamle enstöringen slutligen liknade henne vid en ceder på Libanon, ville inte klockaren vara med längre: hon var ju ganska liten till växten och inte var hon tvåtusen år gammal som cedrarna på Libanon skulle vara, efter hvad där stått i en tidning.
Han talade hastigt, med en blandning af smärta, harm och ironi. Det vet jag. Han måste springa upp i kupén. Jag gick efter en tidning åt honom och kom tillbaka, strålande lycklig öfver att ha kunnat vara honom till den ringaste lilla nytta. Den skall bli min sköld, sade han med en sidoblick på en handelsresande, som tagit platsen midt emot honom i kupén. Vi voro tysta ett ögonblick.
Min åsikt är, att det står till så som jag sagt där framme, och jag känner det vara en moralisk skyldighet mot den värld som i andlös spänning väntar mina uttalanden, att ge luft åt mina åsikter i min tidning, det mest inflytelserika bladet i Förenta Staterna med biländer, såsom Hawaji, Filippinerna och Panamakanalzonen. Ni kan, om ni så vill, undvika det, genom att låta mig få se något."
Emellertid måste jag för att få existensmedel skriva artiklar i en tidning. Men varje gång jag slår mig ned vid bordet för att fatta pennan, är helvetet löst. Nu har man hittat på en ny fint för att göra mig galen. Så fort jag tagit in på hotellet, utbryter ett larm, överensstämmande med det vid rue de la Grande Chaumière i Paris; man går med släpande steg och flyttar på möbler.
Sorgsen for jag vidare för att söka en annan vän jag hade i London, en tidningskorrespondent från Göteborg, men den dagen fick jag intet, ty även han hade skuddat metropolens stoft från sina fötter. "Ack", sade hans värdinna. "Han gick här hela dagarna och gjorde ingenting. Skrev gjorde han aldrig utom när han kvitterade ut remissorna från sin tidning.
Men den livligaste julafton jag hittills varit med om, var julaftonen 1904 i Minneapolis, Minnesota, U. S. A. Jag hade anställning vid en svensk-amerikansk tidning och hade det ganska omväxlande.
I åtta år hade jag försmäktat af brist på andlig näring, då min man åtog sig att redigera en tidning. »Kvinnan är gifven mannen till hjälp.» Nu lade mitt dumma samvete ej mera några hinder i vägen. Jag fick på nytt hängifva mig åt andliga sysselsättningar och gjorde det med lust och glädje. Det var som om jag lefde upp på nytt. Och reformifvern grep mig genast.
De vanligaste, de tarfligaste, de minst snillrika kvinnor ha kunnat uppnå detta men icke jag! När jag varit dödstrött, har det aldrig funnits en axel, som jag kunnat luta mig mot i fullt förtroende. Jag har aldrig fått visa mig vek, som jag är. Jag hade tänkt skrifva resebref att sända hem till någon tidning; det hade alltid gifvit en smula inkomst.
Den ena af dessa, som lär vara landets mest spridda tidning, uppträder nu och i de häftigaste ordalag mot åskådningar, som tidningen sjelf för omkring ett år sedan gjorde till sina, utan att omkastningen på något sätt är motiverad; i den andra tidningen åter "Sveriges trefligaste" beskylles jag bland mycket annat, som ej förtjenar att besvaras, för att ha gifvit en vilseledande framställning af utvandrarnes ställning i Amerika; oaktadt de korta notiser jag härom lemnade, i hufvudsak och på sina ställen till och med ordagrant voro hemtade ur en af den nämda tidningens redaktör nyligen utgifven handbok för emigranter.
Dagens Ord
Andra Tittar