Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 september 2025
Nadja var så glad som en fågel, jag behöfver en riktig tusan, om jag skall få i mig någon krånglig takt. Men känslan, den skall han inte behöfva lära mig, för kan jag en gång noterna, si, då sjunger jag så ni skall få ondt i magen allihop af bara känsla och passion. För det är det, som är min furore, sir ni, små gummor! Begriper ni det, hva'?
Det var väl mest vittror de sågo där uppe vid störes. Fem stycken barn tokigt klädda, som om de varit i bara särken, stodo på en hög, platt sten där utanför, håret hängde om dem oflätadt och de voro barfotade och barbenta. De höllo hvarandra i händerna, slängde med armarna i långsam takt och sjöngo: "Sädesärlan, fåreskällan, stenskvättan, sädeskeppan följas åt."
En konstig bergsman vart han, som satt på vägkanterna och knackade sten och sjöng besynnerliga sånger i takt med slagen till släggan tokig, förstår du, en sorgens galning med långt hår, jag skall visst vara mycket lik honom, men innan det där bröt ut hade han blivit far
Alla mina vänner äro opunktliga, jag skall aldrig stämma möte med dem vidare. Det är gott och väl, säger läsaren, men när mötte ni kvinnan, som gjorde er så djupt olycklig? Vi ha inte tid med några långa förspel och preludier. Till att börja med var det inte jag, som mötte kvinnan, och alltså inte heller jag, som blev djupt olycklig. Denna berättelse måste berättas i denna ton och takt.
Vid elvatiden stängdes lantkrogen, och han anträdde återfärden till det torrlagda pensionatet. Han gjorde det utan entusiasm, men han gjorde det. Hans fötter buro honom i oregelbunden takt fram längs landsvägen. Hans sinnen och hans själ sovo. Men det var en orolig sömn, och plötsligt spratt han upp ur den till ett förvirrat medvetande. Var var han? Och vad var det han hört för ett ljud?
På detta sätt just skulle han bli bragt Till lust att hyckla all slags brist och krämpa Och gnälla onkel ond rätt efter takt. Nej, annorlunda skall det göras. Tyst, det är Trygg, det är hans steg, som höras. Min plan är färdig. Axel, nu Skall du få se, att du kan föras, Ja, som en liten docka, bästa du. Förlåt, men onkels hjärta måste röras, Och det är blott ditt väl, som afses ju.
Bruden till sist till och med Ante, som blyg för lumpdräkten, tafatt sprang med, utan takt, som om han varit ett tre års barn. En blank tolfskilling fick han af bruden, när hon med en god blick åter lämnade honom vid dörren. Maglena, lill'stintan, skulle ju då också dansa med brudgummen. Hon slängde gammelschalen af sig.
»Vad heter damen, som du hälsade på?» »Angår det dig?» blev vännens om mera intresse än belevenhet vittnande svar. »Säg, vad hon heter, så bjuder jag på en halva!» sade Anderblad ädelt, med diplomatisk takt ignorerande ohövligheten. Vännen var göteborgare och följaktligen affärsman. »Elsa Berglund, kassa hos Svenson & Jonson», svarade han därför prompt. »Säger vi Eggers då?»
Förste Konsuln gjorde tecken till honom, men Edmée hade redan med säker takt valt sin plats på andra sidan bordet, snett emot honom. Ett ögonblick såg han skarpt på henne. Så höjde han ögonbrynen och smålog. Duroc böjde sig mot Edmée och viskade: Tillåt, Mademoiselle, att jag komplimenterar er. Det var klokt han hade i nästa ögonblick ångrat det.
Dagens Ord
Andra Tittar