Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 oktober 2025
Hjortronmossen låg åt ödemarken, där vargen går. Tänk om de små gått vilse! Pekka torkade svetten från pannan med flatsidan af sin med potatisjord smutsade hand och gaf sig i väg. Han sprang en stund och stannade därpå. Intet ljud. Han sprang igen och lyssnade. Allt var tyst utom fåglarne, som flögo mellan tallarnes grenar.
Men den dröjde. Det var som om denna ångest aldrig skulle taga slut. Till sist en dag, då han kom hem från skolan till frukosten, sade hans far: Hör du, där har kommit en räkning från bokhandeln. Han blev blodröd i ansiktet. Svetten bröt fram på pannan. Han kände sig plötsligen så trött, att det föreföll som om benen ej skulle kunna bära honom. Ja, sade han lågt. Det var bra många böcker det där.
Och så sprang han ner till stugan; blev borta en bra stund och kom igen. Nu såg han brydd ut och tycktes ha svårt att komma fram med sin anhållan. Säg själv, direktören, vad han vill ge, klämde han slutligen fram. Nej, det ville inte direktören. Nå, om jag säger fem, så tycker herrn väl inte det är för mycket, fick Carlsson fram med andan i halsen och svetten i pannan.
Här lyfter han hatten och torkar svetten ur pannan: Ja, men det är skönt att få vara människa en stund, säger han med ett förfärligt smärtsamt drag i ansiktet och en suck. Det att jag icke svarar, icke beklagar, icke inbjuder till deltagande eller förtroende, fastän jag vet allt, hela den pinohistoria, som ligger bakom denna mannens nutid, utgör retelsen i umgänget.
Första slaget var uttaget ända ut i åkerrenen och nu stannade kämparne, stödda på sina lieskaft, betraktande förödelsens verk, som de lämnat bakom sig, torkande svetten ur mössremmarne, och inläggande en ny snusvalk ur mässingsdosorna, medan flickorna skyndade sig komma upp i frontlinjen.
Du kunde vara i stånd till allt, du, om jag läte dig hållas sade han för sig sjelf, tog på sina armar det halft sanslösa och ändå motsträfviga barnet med de vidöppna, vilda ögonen, bar det uppför klippan till yttersta spetsen och slungade det med en kraftansträngning, som kom svetten att stiga upp på hans panna, ned i sjön, bort i det »bottenlösa» djupet.
Svetten svällde i hans panna, Hjärtat slog och barmen häfdes, När han ändtligt kom att stanna; Dock god min behölls och kräfdes. 'Fick du trafva? ljödo ropen Skämtsamt ur den ystra hopen, 'Hur gick färden, hur var stigen? Munter svarte: 'Tämmeligen. Kort därpå blef Armfelt slagen; Munter, blodbestänkt, ja, färgad, Stod sin fana närmst den dagen, Genom honom blef hon bärgad.
Svetten pärlade i stora droppar på hans panna och ögonen trängde ut ur sina hålor, bröstet flämtade och rosslade Ändtligen tog en sticka, och ur skrinet uppsteg först en hvitgrå rök och sedan en blå låga; det började fräsa och knastra i papperen. Med en sista ansträngning vräkte Anders skrinet i golfvet och drog hufvudet så långt ner under dynan han kunde. Stugan började alltmer fyllas af rök.
Och så sprang han ner till stugan; blev borta en bra stund och kom igen. Nu såg han brydd ut och tycktes ha svårt att komma fram med sin anhållan. Säg själv, direktören, vad han vill ge, klämde han slutligen fram. Nej, det ville inte direktören. Nå, om jag säger fem, så tycker herrn väl inte det är för mycket, fick Carlsson fram med andan i halsen och svetten i pannan.
Dagens Ord
Andra Tittar