Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 maj 2025
Om svärmor lovar, att aldrig mer upprepa sådana ord i Louises närvaro. Det finns saker som icke lämpa sig för en ung kvinnas öron Fru Marie stirrade på honom. Gråstensögonen fingo en glimt av outsäglig förvåning. Men Paulus, det var ju du Aposteln stödde sig med knogarna mot bordet. Han tog på sig en katedermin och började föreläsningen.
Aposteln gick till svärmor, som han fann i sängkammarsoffan mitt emellan Abraham och Elis Eberhard. Lille ingenjörn snodde av och an som ett torrt skinn och vred sin öronlock. Men Aposteln sade: Svärmor ska inte ta det så hårt. Allsammans beror på att svärmor har en smutsig fantasi Och därefter tog han tillbaka sina beskyllningar. På ett ungefär. Fru Marie ville resonera ytterligare om saken.
Gubben är ju död, sade han till Holmin. Hans gärning lever. Jovisst. Men du skulle väl ändå ha tänkt en smula på Marie. Det var i alla fall hennes far Jag skulle icke byta ut ett ord, om det så vore min egen far! Svärmor inbillar sig, att hon är dotter till en hedersman. Det är en farlig inbillning
Aposteln återtog, lugnare och mera flytande: Nej, det säger jag icke. Jag säger, att svärmor lever av glädjehus, nämligen av inkomsten från Blekängens glädjehus. Det är skillnad mellan av och på. Men för en smutsig fantasi är det lätt att leka med ord, när det gäller att åstadkomma en frivolitet. Vet svärmor, vad Garvarebrunnsgränd 22 är för ett hus? Och trettitvåan? Och Oscarsgatan 18?
Mina tankar voro rena, ser svärmor, och följaktligen också mina ord. Men svärmor har en smutsig fantasi, och då blir allting smutsigt. Han fortsatte att tala, och fru Marie avbröt honom icke. Hon var alltför häpen, och hon ansträngde sig för att möjligen kunna följa med denna föreläsning, som tycktes handla om henne själv, fru Marie Louise Krok, född Broms.
Den lyftes upp av sig själv och faller. Elektricitet är alltså med i spelet! Samma morgon sitter jag och skriver ett brev till min svärmor, vari jag klagar över det dåliga vädret och över livet i allmänhet. Vid dessa ord: »jorden är smutsig, havet är smutsigt, och från himmeln regnar det gyttja . . .», tänke man sig min överraskning, då jag ser en droppe kristallrent vatten falla ned på papperet!
Kapten F. ryckte åt sig psalmboken . . . . . . . . . första bladet, på vilket stod . . . . . . . . . . vid hennes första nattvardsgång . . . ., vi togo till oss pressyltan, som svärmor själv lagat, och osten, som under de sekelslånga timmarna i skeppsbåten verkligen hade blivit »gammal», var ganska välkommen för att dölja åtskilliga mer än vanligt sentimentala sväljningar och befanns så ovanligt stark, att tårarna kommo i ögonen.
Vem är det, som lever på glädjehus? Han sköt rygg, drev knogarna i bordsskivan, så att lampkupan skallrade. Svärmor! Fru Marie fick kramp i ögonlocken, blinkade oupphörligt av överansträngning och bedrövelse. Nej, nu kan jag inte följa med, sade hon saktmodigt. Nu måtte jag alldeles ha tappat tråden. Säger Paulus verkligen, att jag lever på glädjehus?
Strax efter åtta kom Aposteln hem. Jaså, är svärmor här. God afton. Fru Marie svalde några gånger och kom slutligen fram med ursäkten. Louise rodnade ända upp under hårfästet. Mamma har ingenting att be om ursäkt för. Jaså, tror Louise det? Jo, svärmor har nog skäl att be om ursäkt. Men jag är inte långsint. Det skall vara glömt.
Denna medgörlighet var helt och hållet professorskans förtjänst. Svärmor och svärson ägnade varandra en svärmisk och något sliskig tillgivenhet.
Dagens Ord
Andra Tittar