Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 juni 2025
Men när båten lade till, och mamma skulle stiga i land, då stod lille Sven i den högsta spänning upprätt på bryggan, och hans ögon sökte och sökte, som om hela livet hade stått på spel. Och när mamma kom emot honom, då var det svårt att säga, vem som var lyckligast, han, som icke setat förgäves, eller hon, som fann barnet sig till mötes.
Nu gäller gå i Herrans krig Och lif för Gud ej spara; Statt upp och se Guds fiende; Han hotar stark och vaken; Så gå med lust Till kamp och dust, Ty Herrans Guds är saken. Var stark, om du vill kämpa tryggt Mot satan och hans skara; Ej gagnar suck, ej båtar flykt, Ej hjälper ängslig vara.
Men med en så elak herre skulle jag inte stått ut. Du ja, du som sjelf har herrskapsblod i dig af far din, som ingen vet hvad han var för en, mer än att han var herreman, men jag som är af en stackars tjenareslägt ... med mig är det annat... Det är väl så, att far min skyller det att jag känner det sturskt i mig. Jag tål inte deras högfärd. Men du vill vara högfärdig sjelf, Leena.
»Låt oss fara till vårt tredje ställe. Där veta vi ju, att allt står som det stått», sade jag. Men Elsa skakade blott på huvudet, och i det hon plötsligt reste sig upp sade hon: »Jag vill gå vår gamla väg genom skogen.» Utan att avvakta mitt svar gick hon före mig.
Gamla trasiga laddar, som Pelle hade till lagning, slängda kring golfvet. Halmen utströdd. Hade icke den välsignade elden brunnit på härden, och lyst opp stugan, så skulle väl mörkret stått på där inne hela dagen, då innsidan af fönstret var gråsvart af smuts, och yrsnön nu dessutom klumpade sig fast utanför. Ante och Anna-Lisa togo itu med att rusta opp där en smula.
Det var den adertonåriga Mademoiselle Edmée-Louise de La Feuillade, vars far för flera år sedan stupat i den första Vendéeresningen, och som nu, tillsammans med sin gamla, döva moster och ett par andra genom kriget hemlösa adelsdamer, bebodde detta ensliga slott på Loires vänstra flodbrädd Rocroyes'ernas gamla familjegods, som stått övergivet ända sedan Regentens tid, och som nu under revolutionen tjänade deras förföljda ättlingar till fristad.
Men hon, ej skrämd, ej öfverraskad, såg Så ömt förtroligt leende på mig, Som om jag länge stått hos henne redan; Hon såg, som barnet på sin ängel ser, När modren bäddat vaggan mjuk och drömmen Då genast leder fram den välbekante. Ej ljöd dock lutan mer.
När han en enda gång stått ansigte mot ansigte med ett utbrott af hennes mörka, koleriska temperament hade han stirrat på henne med en häpenhet som var hon en kvinna han icke kände. Hon plågades af det falska i deras förhållande, men kunde nu icke kasta sin mask.
Driven därjämte av ett begär att få se och känna alla sidor av mänsklig verksamhet, förblev han icke onödigt länge sittande på ett ställe, utan så snart han inhämtat vad han ville, sökte han ett nytt verksamhetsfält, och på sådant sätt hade han ifrån smedsyrket gått över till jordbruket, prövat stalltjänst, stått i handel, varit trädgårdsdräng, järnvägsarbetare, tegelslagare och slutligen kolportör.
Men när den gamle enstöringen slutligen liknade henne vid en ceder på Libanon, ville inte klockaren vara med längre: hon var ju ganska liten till växten och inte var hon tvåtusen år gammal som cedrarna på Libanon skulle vara, efter hvad där stått i en tidning.
Dagens Ord
Andra Tittar