Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 juli 2025
De tala i början mycket och leka som barn på den gröna stranden: Det finnes ingen vacker flicka på jorden utom du, säger Erland till Singoalla, och hon svarar glad: Ack, tycker du det? Innan jag gick hit, speglade jag mig i en källa för att se, om du kunde finna mig behaglig.
När då hvarje fläkt lagt sig, och sjön speglade jorden och skyn, och skyn som en spegel återstrålade jordens alla blomsterfärger, och solen i famnen af sitt ljus omslöt allt detta, då log du och frågte mig, hvilkendera var vackrare, jorden eller himmelen. Det var din himmelska och oskyldiga fråga, mitt barn, och jag minns den än."
Men stugan själv såg inte heller dålig ut, när han mönstrade henne i det flammande skenet från spiseln, som korsade sig mot talgljusets i mässingsstaken och lyste i mahognychiffonjéns något suddiga polityr, speglade sig i väggklockans lackerade fodral och mässingspendel, gnistrade i silverinläggningarne på de långa fågelbössornas damascherade pipor och ritade upp de förgyllda bokstäverna på ryggarne av postillor, psalmböcker, almanackor och bondepraktikor.
O himmel, detta vreda ögas dunkla glans Och denna mulna pannas hvalf Och detta ädla anlets vår hon sett förut; Sin drömda yngling känner hon. Densamme är han, blott ej ljus, ej mild, som när I drömmen hon hos honom satt Vid bäckens strand och glömde bäckens spegelvåg Och speglade sin själ i hans.
"Motsägelse andan", sade Doctorn leende: "Nå jag måste väl åter efter vanligheten låta det bortskämda barnet få sin vilja fram". Det hade varit vinter och nu låg insjön åter klar och speglade de ljusgröna björkarne i närheten och de svarta tallarne och granarne i fjerran.
Den sjätte rörde flitigt om med en träpinne i det han sa: Knepet med soppor är att röra dem väl. Men flickan, som skulle laga maten, syntes inte till! Då gick jägmästaren in i stugan och där satt flickan och speglade sig och la upp papiljotter till natten. Jägmästaren blev mycket ond, därför att hon tänkte mera på sitt utseende än på sin plikt.
Säg, säg, vems famn skall jag sova i, vems barn skall jag bära? Säg... Varför sjunger du inte med, Jutta? frågade en röst, och åter brast sången sönder. Varför svarar du inte, jungfru? De blevo rädda och sträckte sig in genom dörren. De sågo, att hon icke längre skymde karet, utan att mjödet åter fritt speglade ljusöppningen i taket.
Det såg ut, som om det gömde på hemligheter, forntida och framtida. Tystnaden, som vanligen rådde där, kändes som påbjuden för att icke störa ett ruvande på minnen och aningar. Insjön speglade furuklädda gråstensbranter. Den mörka barrskogen sträckte sig vida åt alla håll. På ett ställe sänkte sig stranden öppen mot sjön.
Allt var försvunnet, utom människan själv och filosofiens källa, vari hon speglade sig. Som Narkissos vilade hellenen vid denna källa, åskådande sin mänsklighet, men lycklig? Nej! Olycklig, trånande, förtvivlad!
Men Sorgbarn satte sig vid bäckens rand, skådade stjärnorna, som speglade sig däri, och sjöng för dem. Så skredo stunderna, och stjärnorna, den ena efter den andra, slocknade i västerns töcken. Grå dimma blandade sig med mörkret; marken fuktades av arladagg. Då gick Sorgbarn till sin fader, lade sin hand på hans skuldra och sade till honom: Natten lider. Stig upp och följ mig!
Dagens Ord
Andra Tittar