United States or Iran ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den lilla flickan hade under de senaste veckorna blifvit allt mera blek och genomskinlig, och hennes ögon hade en glans, liksom om ängeln, som snart skulle komma för att hämta henne, redan hade tryckt sin kyss på hennes panna. Men den kärleksfulla modern ville dock ej säga nej till sitt barns sista önskan.
Vilket genast hade till följd att en poliskonstapel, som befann sig inom hörhåll, smet in i en butik. Sin därvaro motiverade han genom att telefonera efter förstärkning. Det samlades nu rätt mycket folk utanför huset, och portvaktsfrun fortfor att skrika: "Hjälp! Lidberg! Mordbrännare! Oss välsigna och bevara!" "Han mördar henne nog snart", sade den församlade allmänheten.
I Erlands själ togo småningom dessa bergsrån och trollkvinnor skepnaden av en ung skön flicka, mot vars bild han i början log, men som snart förekom honom hemlighetsfull och förskräcklig. Denna flicka var Singoalla.
Så säger HERREN: Akten på vad rätt är och öven rättfärdighet, ty min frälsning kommer snart, och snart bliver min rättfärdighet uppenbarad. Säll är den människa, som gör detta, den människoson, som står fast därvid, den som håller sabbaten, så att han icke ohelgar den, och den som avhåller sin hand från att göra något ont.
O Jesu, till ditt helga dop Låt samlas folken vida, Föröka dina trognas hop, Lär dem ditt namn utsprida, Att snart på hela jorden här Din seger måtte vinnas, Ett fårahus, en herde kär I helig endräkt finnas Och saligheten vinnas. Konung Davids psalmer. N:o 27. Den 8 kon. Dav. ps. Här är ditt namn, o Gud, ej stort, Och härligt öfver alla, Ehvar det blifver nämndt och spordt Af dem, som dig åkalla!
Nu fick hon lif, sprang uppför den lilla sandbacken till »ruinen» och stod snart uppe bland buskarne, inbegripen i försök att nå de grenar, som buro de vackraste bären.
Snart från ena stranden till den andra Har den djärfve simmarn redan hunnit; Dock när dädan han sin hemfärd börjar, Dykar han i böljan oförmodadt, Icke så, att krafter honom felats, Men att pröfva älskarinnan endast, Om han skulle få en trogen maka. Hur han sjunker, märker då den kära, Ser det, ilar, kastar sig i strömmen.
Vägen gick under hasslarne uppöver en bergknalle och över den hängde ännu en högre gråstensvägg bevuxen med tallar och som han aldrig besökt. Lockad av nyfikenhet klättrade han upp mellan ormbunkar och hallonsnår och stod snart uppe på en gråstenshäll, på vilken ett sjömärke var upprest.
Dock, om jag dröjer en stund vid allvarsammare tankar, Är det för mycket kanske, och har jag ej nog att besinna? Sommarn kommer och flyr, snart nalkas oss hösten, och ensam Sitter vid väfven jag då och kastar min spole och ryser, När stormilarne slå med stelnade skurar mot rutan. Tom är gården och tyst.
Grydde nu Den dag, som såg mig på Cronas hed, När Trenmors skara där blödde Och Erin höljdes af sorg! Då funne på sandens bädd Snart Lochlins kämpe sin graf också, Lik hafvets bölja, som störtar På stranden opp och förgås. Men flydd är Morannals tid, Hans arm är vissnad, hans blick är släckt, Hans strider blekna i fjärran Som vinterns nattliga sken.