Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 30 september 2025
Kanske hade jag ännu något som höll mig, åtminstone de första åren. Ett slags hopp Men jag var sannolikt icke nog dum att hoppas länge Detta om mig. Nu har jag således kommit hit en sista gång för att så snart som möjligt och för alltid lämna Björkenäs. Att jag träffar er är en slump eller kanske en fingervisning. Ni är son av min käre vän. Jag kan säga min ende.
Han gick och funderade på ett sätt att övervinna denna olyckliga tillfällighet: han kunde till exempel gå mycket sakta, stanna framför butikfönsterna långa stunder, till dess hon, efter ett par slag fram och tillbaka på gatan, till sist skulle hinna upp honom. Och då kunde de träffas som man borde, av en slump, av en den allra naturligaste tillfällighet...
Nu, när de hade förverkligats, kunde jag icke bli dem kvitt. Hur visste hon det? Eller hur kunde hon säga det så säkert, om hon ingenting vetat? Var detta sammanträffande blott en slump? Och kan man överhuvud kalla allt för slump, vilket man vill slippa ifrån att förklara? Jag satt i timmar vid min hustrus bädd och gick blott ut för att få luft eller vila.
Dessutom borde hon upptaga sitt flicknamn Olga Willman eller ännu hellre Olga Willman-Janselius i sanning en symbolisk konstellation ovan orden: Har den moderna människan råd att älska? Var det kanske en slump att just hon skulle bryta en av mänsklighetens färdvägar genom den erotiska urskogen? Ett tioårigt lidande är icke en slump, det är ett öde.
Då går jag utför trapporna och genom olika korridorer för att väcka värden. Med en sinnesnärvaro, som jag icke trodde mig mäktig av, förebär jag ett illamående, påkommet i följd av dunsterna från kemikalier, och ber att få ett annat rum för natten. Av en slump, som måste tillskrivas en vredgad försyn, är det enda lediga rummet beläget mitt under min fiendes.
Du är den siste grenen af vår ätt. Låt mig få dö för dig. Vi byta dräkt. Du smyger bort. JOHAN FLEMING. Nej aldrig, Olof, aldrig! OLOF KLAESSON. Du måste. Mins vårt namn! JOHAN FLEMING. Lef du för det! FÅNGVAKTAREN. Vi äro dödens, om ni längre dröjer! Gå in i det där hvalfvet. I dess skuggor er ingen ser. Välan, du blinda slump, var än min vän! Än är ej tid att dö! Fjärde scenen. Fångvaktaren.
Han är medveten derom och uttalar detta en gång naivt nog: »jag har en stor trut, och om man mig höfvisk finner, så är det rätt en slump»; men han brydde sig icke om att rätta sig. Derföre har han känt qvinnan genom de poetiska fiktionernas och det flyktiga gatulifvets synglas; och sålunda kom han att sakna den tyngdpunkt, som aktningen för henne gifver, då han hejdlöst kastade sig ut i lifvet.
Kan man tala om slump eller sammanträffande omständigheter i denna händelse, som bär prägeln av en orubblig logik? Ännu en gång, jag hemsöktes aldrig av visioner, men väl kunde verkliga föremål ikläda sig mänskliga former av ofta storartad effekt. Sålunda fann jag en gång mitt örngott, som blivit hopknycklat av middagsluren, modellerat till likhet med marmorhuvuden i Michel-Angelos stil.
Och hon bekände, att hon tänkt på denna resa länge, att hon önskat den under åratal, att hon av en slump hon visste ej huru kommit att tänka på, att nu skulle den ske, just nu. I hennes hemliga drömmar hade tanken på denna resa på ett underligt sätt förbundit sig med tanken på hela vårt livs lycka.
Sedan kommo herrarne hem på besök och togo med sig hans bästa fjellväxter och några kemiska apparater. Johan hade fått en vän i skolan af en ren slump. När han satt primus i skolans högsta klass kom rektorn en dag in med en lång herre i bonjour, mustascher och pince-nez. Hör du Johan, sade han, tag hand om den här gossen, han är nykomling från landet, och sätt honom in i förhållandena.
Dagens Ord
Andra Tittar