Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 juni 2025
Det är ömkligt, tänkte hon, att blifva sentimental af en smula vänlighet. Om jag ej kan förhärda mig deremot, så är det bättre att jag flyr alltsammans. Ty jag vill ej, vill ej hafva någon att tacka för något. Jag vill icke ha någon vän, som binder mig mer än andra, ty vänskapen är en snara, som gör en ofri. Bättre att aldrig ha egt en vän, än att ha egt en och svikits! Så säger mamma, och jag tror hon har rätt. Bella är en god flicka, men jag hyser ingen tillgifvenhet för henne och vill ingen hysa. Hon skall ej vinna mig, ty hon kan ej behålla mig, lilla vänliga varelse, som lifvet skämt bort. .
Mot slutet blev han dock sentimental, som ofta inträffar med äldre personer, och sade med tårfylld stämma: Ja, det vill jag säga er pojkar, det är inte så roligt att vara lärare inte! Då sträckte den pojken, som jag känner, upp handen, och då läraren gett honom lov att tala, sade han: Jag vill bara säga: det är inte så roligt att vara pojke heller ! Om de äldre ville tänka på det litet oftare!
Han vill sitta tyst och stilla i ett soffhörn och virvla rök, under det att samtalet, helst ett politiskt, rör sig i jämna opassionerade perioder, interpunkterade med små klunkar ur den bruna toddyn. Drack han fler än fyra toddar, kunde han bli sentimental, som han kallade det, och då berättade han gärna sin historia, varöver han skämdes gruvligt dagen efter.
Det har jag varit nu i femton år och därför är jag där jag är. Tänk, att låta folk skratta åt sig och finna nöje i det? Fåfängan förstås? Men de förakta en sedan! Jag känner mig så förb. sentimental i kväll! Har du varit kär, gosse? Åja! Och du då? Joo! Hör på! Nu börjas det; men det blir inte långt.
När jag hör fraserna idislas om att kvinnan är förtryckt äcklar det mig bara. Och jag kan inte längre bli sentimental öfver »den stackars arbetaren». Jag har också svultit i mina dar; det är inte alls farligt. Och duger man till något får man alltid mat till sist.
Han hade blivit sentimental under sitt häftiga rus och satt vaggande av och an med kroppen på sängkanten. Kvinnan låg med täcket högt över axlarna och läppjade då och då på ett glas punsch som hon ställt på en stol.
Jag har ju inte packat upp.» Han smålog. »Hör der sade du 'inte' för första gång. Det är tacksamt att vara din lärare.» »Det sade din far också.» »När?» »När han läste hvad jag skrifvit.» »Så-å. Hvad skref du då? Tankar? Stämningar?» Det låg en uddfin satir öfver det sätt på hvilket han uttalade de sista orden. Hon märkte det och log. »Nej. Jag är inte en vanlig sentimental liten småstadsfröken.
Han får lämna igen en kudde! Min kudde! Ja men, han sover. Du hör ju att han sover. Det är synd att väcka honom. Kanske har han vakat hela natten. Det angår inte mig. Jag är inte sentimental om morgnarna, när jag inte har någon kudde. För övrigt reagerar jag mot alla orättvisor. Du som skall föreställa en tänkande varelse ser väl att denna situation är en bild av Samhället.
Ta sällskapsjargonen fram? Vara kvicka, laga paradoxer?» Han höll sig ännu i den lindrigt sarkastiska tonen, men der var en underström af något annat, som hon hade mycket fint öra för och genast uppfattade. »Nu kommer det», tänkte hon. Hon svarade icke. »Åhnej, det är ju sista eftermiddagen. Sista eftermiddagen af en vacker sommar. Så blir man gerna en smula sentimental inte?»
Den tjocka chansonetten hade försvunnit från tribunen; det var nu en medelålders herre, som under passionerade vridningar på hela kroppen pressade fram en sentimental romans. Vad skulle han finna på, som kunde narra tiden att åtminstone för några månader flyga på falkvingar i stället för att kräla på snigelfötter? Han ville vara älskad, och likväl fruktade han ingenting så, som kärleken.
Dagens Ord
Andra Tittar