Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 2 oktober 2025
Men du, du finner råd och bot: Du beder ock, men oss emot; Och när vår bön oss vägras då, Är det hvad bäst vi kunnat få. Ej finns så gömdt ett rum på jord, Att ej din godhet där är spord, Så öfvergifven ingen är, Att du ej vård om honom bär. All vishet, tro och kärlek sann, Allt mod, som mod rätt kallas kan, All endräkt, frid och glädje ljuf, O Helge Ande, verkar du.
Jag kan vara i sällskap med henne, visa mig vänlig, »god» och jemn mot henne, som i dag men då är jag falsk som jag är det mot de flesta menniskor. Om du fordrar att jag skall vara sann emot henne, får du välja emellan oss två. Det kan jag icke. Då skulle jag bli falsk emot er båda. Och mot dig vill jag icke vara det. Skrif nu och säg hvem du väljer. Och skrif lugnt om du kan.
Här lärde han nu själf att läsa och blef icke blott en sann och uppriktig Jesu lärjunge utan också fastän han var ung, en varm och verksam evangelist bland sina landsmän. Hvem skall ge vika? Med teckning. En hund och en gås möttes på en spång. Denna var så smal, att de icke kunde komma förbi hvarann, och ingendera syntes till en början vilja vika tillbaka för den andre.
Jag skulle älska Ivar Mörcke, jag skulle älska honom med allt hvad jag äger af kropp och själ, om det vore honom något värdt. Om han vore mindre kvinnofångare och mera en enkel och sann karaktär. Hans fåfänga är en smula löjlig, det kan icke hjälpas. Jag ångrar ingenting, absolut ingenting. Men hvarför skulle jag af hänsynsfullhet väja undan för att säga honom, hur kall jag blifvit?
Men han har sjelf förgätit de vanliga personalierna och höjer sig som en äkta skald öfver dem till en sann natur- och festingifvelse. Vi meddela poemet i någon förkortning. Kom, säijen, Nympher kring Mälare-strömmen, Hvad för et glädie-speel ok frögde-sång Höres alt rundt omkring?
Hans röst har ibland en viss tvärhet, den kan bli kärf, men är alltid dämpad. Jag skulle aldrig kunna tröttna på att höra den rösten. Den inger förtroende. Mot honom skulle man kunna bli så enkel och sann, om man icke vore en odåga och kände det. Han frågade, om jag ännu trodde mig stadd i utveckling? Ja, det trodde jag. Men det kunde man misstaga sig på.
Medgif, att så var. Agnes såg skyggt upp till henne, mumlade något och brast i häftig gråt. Det var hälften förödmjukelse, hälften vrede, och dock låg derunder en önskan att, om möjligt, återvinna Hannas aktning. Jag är icke van att vara sann, snyftade hon, jag bjuder icke till att vara det. Men kanske .
Och denna försäkran torde ni äfven utan vidare bevis låta gälla såsom sann, om ni besinnar, huru orimligt det måste förefalla hvar och en, att min vän skulle i åratal underhållit brefväxling med en man, som med sådan intolerans betraktar hans åsikter af lifvets viktigaste förhållanden.
Var och en av Brylanders tavlor kunde nämligen utan olägenhet kallas vad som hälst. »Flicka med bok», Präriebrand», »Stilla vatten» eller »Porträtt av herr K.» passade nämligen precis lika bra. Brylander var en sann konstnär. Telegramväxlingen med Jönsson fortfor.
Tack, Hanna . . . för ett i sann mening godt kamratskap! hviskade hon. Jag känner i denna stund .
Dagens Ord
Andra Tittar