United States or Lesotho ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och Brita ropade: Vi har begravt honom under högtidliga former och stor tillslutning av sörjande! Vad pratar ni för dumheter? utbrast fru Olga och rätade på sig. Men Ludwig gav genast förklaring. Jag har grävt ned skärvorna efter vasen. Du bad mig ju själv i morse, att jag skulle göra det. Gott, svarade fru Olga, men nu går ni genast in och lägger er.
Tviskinn och brända bullor, herr rektor, gif honom tjoget först, säger jag, och låt honom tala sen, eller jag vill ingen syndare vara, om han icke pratar oss så yra i hufvudet, gamla som vi äro, att vi slå oss själfva, innan han slutar." "Så sant Herren lefver!
Under en af dessa stilla pratstunder omtalade Hanna sitt besök hos tant Karin, och Bellas förtjusning kände inga gränser. Hon var söt, sade du? Hur såg hon ut? Hvad sade hon allt? Skall du gå dit igen? Tycker du mycket om henne? Nej, nu pratar du för mycket, miss Belladonna, och jag går min väg.
Vad som gjorde att tyskarna fruktade engelsmännens inträde i världskriget, var framför allt den solida, sekelgamla, brand- och dyrkfria anglosaxiska okunnigheten om allt som ligger utanför England. Det är den som gör att England hittills aldrig förlorat ett krig. Det borde resas ett monument åt den, tre gånger högre än Nelsonpelaren. Du pratar, sade den minste cyklisten. Ska vi inte ha kaffe?
Och isen ä så här tjock. En yllevante stack fram ur en rockficka, mätte isen och dök tillbaka igen. Kanalen! Va pratar du för skit! Tacka för att kanalen ligger. Men åkanterna ligger också. Ja har själv sett dä. Då blir det skridskolov.
Och han är ensam härute? Ja, jag är ute och letar efter torsk och har suttit på södra sidan, så att jag inte sett dig. Men varför är du inte hemma och rustar till bröllopet i morgon. Ja, si jag blir inte med på det bröllopet, jag, menade Gusten. Ah, du pratar, varför skulle du inte vara med?
»Hon fiskar också ibland», berättade gubben, »så hon ä' bra att ha ..., skulle hon bara få vara för sig själf och med oss och aldrig se främmande ... åtminstone inte manspersoner, som pratar dumheter och narrar henne till allehanda så...» »Hvad då», frågade häradshöfdingen, mot sin vilja intresserad. Gubben böjde sig mot sin gäst och hviskade honom några ord i örat.
Och när det var gjort, kände han sig lugn att skrida till anfall. Pojkarne voro på sjön, Rundqvist hade lagt sig, och flickorna hade slutat för dagen. Vad är det för prat, som går i socknen här och som jag får igen överallt? började han. Vad pratar man nu igen? frågade gumman. Å, det är det gamla, om att vi ska tänka på att gifta oss. Asch, det ha vi hört nu så länge.
Slutligen och då Fabers rykte vunnit sådan spridning, att folk från fjärran socknar uppsökte honom, blev den beskedlige gubben alldeles förskräckt, kröp till kojs och förebar sjukdom. Då inträffade följande. En hustru kom till Faber och bad honom stötta hennes hönshus, vars gavel tryckts in av snöns tyngd. Hansi svarade: Bed din man! Vartill kvinnan genmälte: Du pratar!
Och hon hade en så bra kamin, som alltid var glödhet. Vem ä gamla Kerstin? Dä ä min gamla barnpiga. Och hon bor i Lillegård. Kalle nickade betänksamt. Och hos henne kan vi få låna en knappnål, som vi kan sticka oss mä i fingertopparna. Nu spärrade Kalle upp ögonen: Sticka oss i fingertopparna! Va pratar du för skit? Vafför skulle vi göra dä? Ack, dä va sant!