United States or Cameroon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Har kanske voivod Mirtschéta Med sitt spjut rört opp din botten? "Ingen hjort min botten grumlat, Ej voivod Mirtschéta heller, Nej, de ystra flickor bara, Hvilka hvarje morgon komma För att plocka vattenliljor Och att tvätta sina kinder." Ugglan satt uppå en gren af boken, Men i granen bredevid satt örnen. Sakta talte ugglan då till örnen: "Bort dock, örn! Hvad sneglar du hit öfver?
När då profetlärjungarna sutto där inför honom, sade han till sin tjänare »Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna.» Och en av dem gick ut på marken för att plocka något grönt; då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han något som liknade gurkor, sin mantel full.
"Hvarför tror du det?" frågade Johannes vresigt. "Jo, för att du ser så ond och missnöjd ut. Därför tänkte jag, att du kanske hade smärtor på något ställe i kroppen." "Nej, jag har inte ondt någonstans." Det kunde hon icke förstå. "Kan du springa och gå och plocka blommor och skaka ner äpplen och allting?" "Ja visst. Hvarför skulle jag inte kunna det?"
De långa fransarne dolde under sin vackra skugga ögats kalla, kloka blick och gaf hennes utseende ett sken af blyghet. Och han! med af ungdomlig hänförelse strålande blickar beundrade han den unga flickan, sin nyförvärfvade brud, sin vackra nya leksak, den svällande frukt, som han blott behöfde sträcka ut handen för att plocka. Deras blickar möttes ändtligen.
Det blåste kallt; vinden och de vita molnen pinade i ögonen och den gamla gick in i skogen igen, trött på att vänta; och hon tog sig till att plocka lingon i förklät, för hon kunde inte vara sysslolös, utan måste hava något att fördriva oron med.
Men man vill nästan tro på underverk, då man ser rönnen bära astrakaner på en gren och gråpäron på en annan; och då man ser duväpplen på hagtornsbuskarne, tror man sig ha kommit till en förtrollad ö, där man i nästa ögonblick vill vänta sig få plocka fikon på spåmanstisteln.
Ty de slantar, som han förtjänt under sommaren och hösten genom att plocka svamp och bär, de förslogo ej långt att betala läkare med, det förstod han. Dessa tankar plågade den annars så lefnadsglade gossen så mycket, att han en lång tid gick tyst och missmodig omkring i hemmet. Dock det var ej hans sak att länge grubbla öfver sådana omöjliga saker.
Han låste portarna, löste hunden och gjorde ett heligt löfte att aldrig låta främmande människor och allraminst kyssalystna töser komma in på hans gård mer. Ånej han skulle allt veta hvad han gjorde en annan gång. Och hundingen inte skulle han vara så dum och plocka fram sin gamla rom den hade ju gått till de galater. Så låg han där i dödsens ångest i ett par, tre dar. Ingen slapp in på gården.
I min moders skog eller det var ingen skog, det var en park, en stor, stor park, med stora träd och många, många blommor som voro så vackra, så vackra. Fick du plocka hur många du ville? Ja, så många jag ville! Och där var fruktträd med äpplen och päron. Stora äpplen? Ja, så stora och så goda.
Nej, sade Erland, så skall det icke vara, utan jag skall bära dina bördor, ty mina skuldror äro starkare än dina; jag skall jaga det villebråd och plocka de bär, som smaka dig bäst, till vår måltid; du skall icke vara min trälinna, ty det vill jag icke, och det höves icke. Men man och hustru skola vi vara. Vill du icke nu genast vara min man? sade Singoalla.