United States or Cuba ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Varför kör ni inte vidare?» frågade en vass röst. »Och vem är det ni talar med?» »Jaså, frun, ja!» sade kusken. »Henne hade jag så när glömt. Herr Erlandsson! Herr Erlandsson!» Det fanns både förebråelse och en viss grad av beundran i tonen. Men Erlandsson reagerade inte. Slöheten hade oåterkalleligen sänkt sig över hans psyke och med fumliga händer fick han upp ett par tior ur plånboken.
Han drog upp plånboken, och öppnade den. Det låg två tior i den. "Hm!" sade hovmästaren. "Åh, ursäkta!" sade Andersson mycket skamsen. "Jag har gjort ett misstag, ser jag." "Det är inte alltid det lyckas", yttrade en herre vid närmaste bord och betraktade hånfullt Andersson.
»Det är inte värt du går ut», sade Järnhand välvilligt. »Hit med anvisningen så skall jag hämta pengarna åt dej, så får du sitta här och nyktra till under tiden.» »Vill du det?» sade Jackson, glatt överraskad. »Det var hyggligt!» Han fiskade upp checken ur plånboken, men hejdade sig med en misstänksam blick just när han var i begrepp att räcka fram den.
Du stryker ikring mig, för du vill slå ihjäl mig och ta plånboken. Men där blir du lurad, för jag är inte så dum, så jag bär pengar på mig Han började hosta och kände ryckningar i maggropen. Benjamin stödde honom. När hostattacken gav med sig, sade Benjamin: Fabrikörn vet, att om jag får läsa till präst, så ska jag bli som en annan människa.
Ta den med dig i morron då. Ja, men ja får den inte förrän i morron kväll. Ja, men glöm den inte till freda då! Nä. Va hetter du? Stellan Petréus. Ögonblicket efter började Stellan fyllas av onda aningar. Ebenezar drog en smal blyertspenna ur västfickan och skrev upp hans namn i den gula plånboken. Glöm inte listan på freda! Nä! Dagen efter vid danslektionen överlämnade Rose listan.
Men en dag, då han som vanligt under en rast kom fram till Ebenezar för att köpa ett frimärke på kredit, sade denne: Nä, nu får du inte flera. Nu vill ja ha betalt. Du ä skyldig mig tre kronor och sextifem öre. Han behövde inte ens se efter i den gula plånboken. Han hade alltsammans i huvudet. Och han tillade: Nu ä dä bara fjorton dar kvar. Och ja vill ha betalt. Kom ihåg de! Snart.
Konsul Arvidson satt länge tankfull med papperet i handen. Han ville ännu icke tro sina ögon. Thérèse Webers son, mumlade han för sig själv. Och han upprepade det gång på gång, medan han trummade med fingrarna på bordskivan: Thérèse Webers son... Slutligen vek han omsorgsfullt papperet i fyra lika stora delar, skar sönder det med en papperskniv och gömde bitarna i plånboken.