Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Huru ofta, kära Kerstin, ha vi icke läst i Guds ord och sett av dagliga erfarenheten, att lyckan icke består i höghet och rikedom, utan i lugnt samvete, förnöjsamhet och ett dagligt, om också torftigt bröd? Detta veta vi väl, men då frestelsen påkommer, hava vi så lätt att glömma det. Men är det icke Guds skickelse, att patronen vill ha Johanna? inföll Kerstin.
Han var klädd i en skjorta af oblekt groft lärft, bar små urvuxna, vida byxor, som fladdrade omkring benen på honom, bröstet var bart liksom armar och ben, två klippska, långa, blå ögon tittade käckt fram i det solbrända ansigtet, och munnen log. Jag har hört alltihop, pappa, sade han, då han var utom hörhåll för patronen, alltihop! Härnäst ska han få en rutten fisk i bröstfickan, det lofvar jag.
Par stenhus i stan och den här ön som han snart sköflat ren från skog för resten, ingen menska vet hvart han gör af med sina pengar, allting förfaller härute, hela östra och norra ön är som en hed, åkerjorden är oskött och ger bara gräs, trädgården likaså, han näns inte hålla sig hvarken arbetsfolk eller kreatur ... ja han är en muntergök, patronen.
Patronen fick en skiftning af rödt öfver sitt gula ansigte, han hostade, morgonluften var kanhända honom för skarp, och med af ständiga hostningar afbruten hastighet sade han, litet vänd ifrån sin vän: Det är ingenting att bjuda bjuda gäster till, mitt hem, mitt ungkarlshem.
Far kan icke tro, huru förvånad jag därför blev, när patronen med en besynnerlig blick på mig frågade, om jag ville bliva en rik och förnäm fru. Jag svarade, att det vore för stor ära, och att därpå har jag aldrig tänkt. Då sade han, att sådan lycka har hänt fattiga bondflickor förr, och att han ville gifta sig med mig.
Men den djupa ångestsuck, som utpressades ur hans barm, vittnade om den förfärliga ansträngning, genom vilken han återvunnit sin besinning. Vid den hotande rörelse Sven gjorde hade patronen blivit likblek och gjort ett språng baklänges, Spöqvist krupit under toddybordet och Svalgren öppnat dörren för att helt inkognito lämna stridsplatsen.
Patronen, som ännu alltid hade nordstjärneorden i tankarne, reste därefter till Stockholm för att vigilera sig till densamma, uppträdde med stor glans och fick en viss ryktbarhet för sin dumdryghet, sina eleganta ekipager och sin stora otur på rulett.
Endast en omständighet kan ju vara beklaglig: du miste alltför tidigt din hustru!... Ack ja, suckade patronen med en blick till himlen, hon gick ifrån mig, till min otröstliga sorg! Och lemnade qvar mig ensam med min smärta och tre minderåriga! Dem måste man uppfostra, det är fan så dyrt. De ha inga karaktärer, de brås på modern, gunås! Dåliga anlag!
Men i Johannas hela väsende och framförallt i den rena blicken från hennes klara blå ögon låg en för varje praktiskt förstånd oförklarlig kraft, som höll patronen på vederbörligt avstånd och kom varje ord, som kunnat förråda hans känslor, att dö på hans tunga.
Men när vi kommo in, hviskade mig Carlson i örat några ord, som bevisade huru väl han genomskådade patronen, och knöt handen i den tro att ingen såg det. Patron hade ändock lagt märke dertill, och likaså en af tjenarinnorna, som genast skickades ut igen. Nå, mina vänner, sade patronen då vi kommo in nu har hon skrifvit, och det behöfves nu bara edra underskrifter, så ha vi det här klart.
Dagens Ord
Andra Tittar