Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 september 2025
Du skämtar, småskrattade patronen, men tillade derpå i samma gråtmilda ton: ack sen man jordat allt i lifvet, till och med hoppet, tänker man inte mera på sådant! Jag är ifrån alltsammans, jag har allt för många som förstöra hvad jag har och hvad jag förtjenar, man gör inte ett »godt parti» om man gifter sig med patron på Hvitö och vid min ålder äro inklinationspartierna sällsynta.
Jag kan aldrig uthärda den skammen... Och så vilja de häkta och döma mig till spöpålen för att i tid och evighet vanära mig och låta mina fosterföräldrar dö i sorg och förtvivlan. Men kan patronen det? Det är ju han, som förbrutit sig mot mig, och icke jag mot honom! Får en husbonde strafflöst skymfa och misshandla sin tjänare och beröva honom heder och ära?
Det var osanning, det har jag aldrig gjort, genmälde Sven. Det var tvärtom patronen, som... Jag är ditt vittne, fortfor Spöqvist, att han beskyllt dig för osanning, det vill säga: kallat dig lögnare och storljugare. För dylika okvädinsord, då de fällas av tjänare mot husbonde, bötes fyradubbelt mot vad i lagen stadgat är, enligt missgärningsbalkens 15:de kapitel.
Blir det aldrig av, säger du? Är det bondblyghet eller tredska, vaba? Intetdera, svarade Sven lugnt. Men jag menar, att jag aldrig i världen vill ha mamsell Petronella. Snack och dumheter! inföll patronen.
På sin runda skruvstol ner i bodkammaren satt patronen och bläddrade i reskontran, när bokhållaren steg in och undergivet väntade vad herren skulle ha att förkunna. Sitt ner, Lundstedt! började patronen. Den räddhågade ynglingen vågade icke sätta sig genast, dels därför att det stridde mot sed, dels därför att han fruktade en efterräkning på några okända förseelser i bokföringen.
Efter en lämplig inledning började han tala om det bedrövliga uppträde, som nyligen ägt rum på Trevnadslösa, i det att Sven Stål utan all begriplig anledning överfallit och illa misshandlat honom, husbonden. Patronen avmålade Svens uppförande i bjärta färger, och teckningen skugglades ännu mer av länsman Spöqvist.
Så kom han slutligen till masugnen och inträdde i hyttan, men fick där av arbetarne det besked, att Sven masmästare genom kusken Svalgren i kvällskymningen blivit kallad att infinna sig hos patronen, och att han ej gärna kunde väntas tillbaka förrän framemot morgonen. Korporalen sade då ett hövligt lev väl och lämnade masugnen för att återvända till sin stuga.
Kaptenen blef sysselsatt med en ny till läggning, och den fete gick ned för trappan och slog sig ned vid patronens sida. I början något reserverad, blef patronen så småningom mer lifvad vid tanken på en försvunnen tid, rik på glada minnen, och talade snart allt mer oförbehållsamt med sin ungdomsvän.
Han har allt ryggen blå och brun ännu efter sista piskkalaset, då han bar räfsaxen dit bort... Mor hade sin tvätt der, si, olofvandes för patron, och pojken tyckte som så att patron inte hade något der att göra... Och efter som patron gjort ledsamheter åt honom, så ville han också... Jag skall lära den tjufstrykern, hväste patronen, men helt sagta, fadern såg ej den blick, som följde orden.
Patronen sjelf hade en stor bukett i hand samt bar i knapphålet på sin långa utslitna ytterrock en hvit rosenknopp, sammanbunden med en liten cypressqvist. Hans min var högtidlig, ett blekt, resigneradt allvar låg utbredt öfver hans magra och gula ansigte. Hvarför få vi komma med, pappa? frågade Clara och tittade upp till fadern, halft förtroligt och halft skyggt.
Dagens Ord
Andra Tittar