United States or Ukraine ? Vote for the TOP Country of the Week !
Måhända är hos den store domarn äfven svagheten en ursäkt? Ett godt samvete. Patronen hade helgdagskläderna på och stod nedanför huset och kikade efter vädret. Morgonen var dimmig och luften kall. Skulle töcknet höja eller sänka sig, det var frågan! Träden stodo som klädda i silfverstickad tyll.
Hon skall välsigna fadershjärtat, om det också misstagit sig om medlen till hennes jordiska lycka. Lugna dig med den tron, om du kan! Men jag lugnar mig icke... Du har gjort oss alla olyckliga... du har förolämpat patronen och gjort honom till vår fiende.., han skall hämnas på oss... han skall vräka oss, driva oss från gård och grund... göra oss till fattigstuguhjon...
Du ljuger, satans karl, skrek patronen utom sig af förbittring, du ljuger, så sant jag heter Uninius, du ljuger!
Jag har bråttom, sade Spöqvist och såg på sitt ur, många angelägna ärenden vänta på mig där hemma... För tusan, ropade patronen, du ämnar väl icke lämna mig? Din närvaro är alldeles nödvändig, Spöqvist. Nåja, jag vill då stanna här, ty vad gör man icke för en vän?
Kerstin berättade och Sven åhörde med ångestfullt hjärta huruledes patronen i egen person kommit och begärt Johannas hand, vad korporalen svarat patronen samt vad... ja, vi kunna ej följa förloppet av Kerstins ordström, men Sven hade ej hört många ord, förrän han ömsom rodnade och bleknade och kände sig likasom tillintetgjord.
Hvad nu, hvarför har Peltonen klädt sig så der, är det meningen att här inte skall arbetas i dag? frågade patronen, då han såg mannen komma fram iklädd en ren arbetsskjorta och en snygg väst af mörkgrå vadmal, han tänker väl passa på, då han vet att jag ska' in till stan, att under tiden ta sig en rigtigt glad dag här, hvasa?
Men boden var fylld med folk, patronen var inne och det kunde icke bli något utlopp för det översvallande hjärtat, därför gick herr Lundstedt in på restaurationen Solen att äta middag. Han satte sig vid disken, där skänkjungfrun hade sin plats, och begärde stekt fläsk med bruna bönor.
Då fick jag mål i munnen och svarade: Herr patron, det är mig en för stor ära, och dessutom är jag förlovad med Sven Stål. Bra... Nå, vad genmälte patronen på det? Han såg först mycket mörk ut, men skrattade sedan och sade: Det där är barnsligheter, Johanna.
Och till mickelsmässan, min flicka, är du, såväl som Sven, fri från din tjänst. Tänk på det, så muntrar det ditt sinne... Men berätta nu, vad patronen sade dig och vad du svarade, ty jag kan väl tänka, att något samtal varit er emellan, innan han begav sig hit. Ja, i morse kallade han mig upp till sig; jag tänkte, att han ville tala med mig om ladugården.
Löjligt med dimman, nu är alitihop dolt igen, och man ser bara Sveaborg som midt i en ocean. Gamla ärliga fästning med dina trefliga fängelser och murar. Skall bli fan så lustigt att andas din präktiga surkålsluft igen! Patronen betraktade med likgiltiga blickar hela det lifliga sceneriet omkring dem.