Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 oktober 2025
Vill konstapeln vara god och se till att han kommer ombord, och att han stannar där. Och hör inte på hans dumheter.» Silverbucklas protester tjänade till ingenting. Konstapeln grep honom i armen och förde honom ombord på »Zuleika», och höll sig sedan envist på kajkanten ända tills Askengren med sällskap kom ombord. Hemresan blev inte angenäm för Silverbuckla.
Så bultade hennes pulsar, så sjöng hennes blod, så bad allt som ville lefva inom henne, medan hon gick och gick. Hon hade stigit ombord med ett så fast beslut att böja sig för lifvets vilja; hon hade längtat till sitt arbete, som hon fordom längtade till sin älskades famn.
Vid järnvägsstationen fanns icke den saknade, men däremot stodo både nedgående snälltåget och ett uppgående persontåg inne, det senare på närmaste spåret. »Hon kanske är ombord på tåget», sade Olsson till kusken, och trots sakens osannolikhet äntrade de över persontågets plattform och klevo ombord på Malmötåget.
Ett kejserligt fartyg kryssade vid samma tid i närheten af staden, och en morgon kastade det ankar vid Hattari holme. Man berättade att en ung storfurste var ombord och att han ämnade landstiga med sin höga svit. I Fredrikshamn blef det en uppståndelse. Staden smyckades med flaggor, girlander och blommor. Och för kvällen arrangerades bal i rådhussalen.
Den afvaktade stunden var inne; några hastigt gifna och hastigt verkställda kommandoord fixerade kursen. En dödstystnad rådde bland besättningen ombord. Man drog knappt andan, man röjde lif blott genom de blickar, fulla af orolig väntan, dem man mellan segel, tåg och mast, hvarhelst en öppning fanns, sände efter den flyende jakten. Nu kunde skottet icke fela. Löjtnanten höjde luntan.
»Jaså», svarade konstapeln sävligt. »Va ä de som han sulle ha gjort då?» »Han har med våld bortfört mig ombord på sin segelbåt och underkastat mig en upprörande skamlig behandling.» Konstapeln såg fundersam ut, ett dylikt fall hade tydligen aldrig förr förekommit i hans erfarenhet. »Hm», sade han. »Och den däringa Askengren sulle ha gjort dä?»
Den var omöjlig, totalt omöjlig, och dock var den faktisk. Han, friherre Baltzar Kasimir Silverbuckla, hade på något underbart sätt blivit iförd gamla paltor och placerad ombord på en främmande båt, bland fyra vilt främmande människor av upprörande ofrälse typ. Och dessa människor kallade honom Olson, och behandlade honom som om han vore gast ombord. Och detta tycktes de göra i god tro.
Han var kapten på en u-båt. Och det var något! Han var så förfärligt snäll och han visste precis hur man skulle hantera en liten flicka. Anna-Clara fick vara med om något så underbart, som att komma ombord på u-båtens moderfartyg hon undrade ett tag om den stora båten var riktig mamma till den lilla.
»Gläder mehej att träffa er, herr hupp greve. Vill ni föreställa ställa mig för ert sällhällskap? Det skall bli mehej ett nöje, att gå ombord på er charmanta jakt!» Och Askengren föreställde. »Greve Lejonklo, greve Schaber och baron Bom hm Bolschevitch, rysk släkt, som ni förstår.» Silverbuckla kom i gott humör.
Hvad är då detta?" "Min bok." "Hvad för slags bok?" "Min bibel." "Jaså. Vi ha då inte mycket att skaffa med den boken ombord, men låt mig se på den." Han tog bibeln och öppnade den. På bokens första blad stod gossens namn tilllika med den upplysningen, att den var en gåfva från söndagsskolan såsom belöning för flit och godt uppförande. "Åhå, min gosse, detta är tillräckligt", sade kaptenen.
Dagens Ord
Andra Tittar