Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 15 september 2025


Det var bortglömt alltihop... Fader vår som är i himmelen... ske din vilje såsom i himmelen... inte den heller! Vilka långa timmar, och många sen; flera behövdes inte för att komma över till Åland, med den här vinden; men kom drivisen, måste han följa ner till Gottland eller komma in i Finska viken! Men innan dess skulle han vara ihjälfrusen.

Utan att därför avvakta vidare rådslag sätter han sig i båt följande morgon och seglar omkring att bjuda, varpå han styr ner till Dalarö att köpa brännvin och svagdricka. Full kom han hem, men ändock innan solnedgången, och krypande marken lade han fönsterna bänken utan att slå sönder en ruta.

Men nu, när den erkända skönheten utsatt sig till tävlan och segraren hade alltför mycket att vinna, kände han sig uppfordrad att begagna sporrarne och resa kam, och med fast beslut att bli tuppen, gick han ner vedbacken, där spelet redan var i full gång.

Solen hade gått ner och kvällshimlen var redan svart, att stjärnorna brunno röda och stora genom den uppvärmda luften. Utsikten var fri och storartad man ville se; rätt ut mellan Capri och Ischia låg havet öppet; i norr bakom Vesuv syntes blott ännu alpha av Stora Björnen, men i zenith hade de Perseus, Cepheus, Andromeda och Cassiopea.

Och en gång, hon till sist får hembud, skola de skimrande pärleportarna slås upp af jublande änglaskaror, som under harpors klang skola ledsaga moster Lotta ända fram till Guds tron. Och Herren Gud skall hälsa henne med de orden: "Du goda och trogna tjänarinna, välkommen i din Herres glädje!" Och sedan ja, sedan skall moster Lotta för evigt bo i den gyllene staden, hvars sol går aldrig ner.

Köp en svampbok, lås sig inne i ett rum, rulla ner gardinerna, tänd pipan och läs att ögonen stå skaft. När hr Johansson kan boken utantill, framifrån och bakifrån, res till Evedal, in i djup och öde skog, löp runt där i en vecka om nätterna med acetylenlykta och lär sig alla där växande svampar. Kom fram en söndagsmorgon, solen skiner, vi se, hur han ser ut.

Men Norman hade redan läst sig till Rundqvists tanke och kvick som en ål hade han slinkt ut kyrkogården, dit Rundqvist snart följde, varpå de båda rymmarne styrde vägen ner till båten. Därute drog en sval sjövind, och de i hast intagna förfriskningarna satte snart krafterna i stånd igen.

Jo, det ville Lundstedt gärna, i synnerhet som han kände sig stå i stor tacksamhetsskuld hos honom, som förlossat hans själ, och han bugade sig för prostinnan, lyfte mössan och gick ner till båt. Solen hade gått ner och fjärden låg blank som polerat järn; fyren var tänd och lade ut en svag ljusmatta intill bryggan, en hel mil lång.

Jo, det var säkert, och derför trampades han ner, men nu kände han sina rättmätiga anspråk! Inbilsk! Ha! Läraren kände sig förbigången af den otacksamme lärjungen. »Din moders varma tårar falla stridt utför hennes kinder ...» Moders! Har ingen mor! Och styfmor gråter bara när hon är ond! Hvem fan har dikterat det här? »... när hon i ensamheten tänker ditt hårda hjerta ...»

Himmeln är mulen, luften tung; man väntar ett oväder. Jag törs ej till sängs; tillbringar två timmar med brevskrivning. Krossad av trötthet kläder jag av mig och kryper ner mellan lakanen. En förfärlig tystnad råder i huset, när jag släcker lampan. Jag känner att någon bespejar mig i dunklet, snuddar vid mig, trevar mitt hjärta, och suger.

Dagens Ord

övertjällade

Andra Tittar