Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 oktober 2025
Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd. Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet, ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han. Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar.
Hon blef kvar på sin plats, jämkade om sin stoppade salopp, torkade med näsduken mun och näsa, strök opp sitt på pannan nedfallna hår och utstyrde, mörkret till trots, sina behag på det allra bästa. Ett kommandoord, bortblandadt af rodden, hördes nu från slupen, årslagen upphörde och straxt därpå såg den goda frun de dunkla konturerna af båtens befälhafvare bredvid sig på bron.
Med armarna korslagda över bröstet, med blottat huvud, såg han ut framför sig; han vände ej sina ögon emot hennes; hon såg blott i det flammande, osäkra skenet hans bleka ansikte under den mörka hårluggen och hans fasta, tätt slutna mun.
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem, men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker, han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar. De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
Det var endast ögonen och det rödbruna, tjocka håret som sqvallrade om hennes far. Hon hade moderns hy, näsa och mun. För resten en liten bondsk unge, en vanlig »grinvarg», skrikig, bredmunt, glosögd och klåfingrig. Kajsa tvättade, strök och sydde groft. På lördagarne skurade hon. Det var hela hennes lifsgerning: tvål, stryklod, nål och skurviska. De små fingo sköta sig sjelfva. Hon hann icke.
Och han sade till mig: »Du människobarn, du måste mätta din buk och fylla dina inälvor med den rulle som jag nu giver dig.» Och jag åt, och den var i min mun söt såsom honung. Och han sade till mig: »Du människobarn, gå bort till Israels hus och tala till dem med mina ord.
Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade: »Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är. Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genom helig ande: 'Varför larmade hedningarna och tänkte folken fåfänglighet? Jordens konungar trädde fram, och furstarna samlade sig tillhopa mot Herren och hans Smorde.
Skickligt tog han det opp, med två pärtstumpar till eldtång, Förde det nära sin mun och blåste med vidgade kinder Häftigt därpå: en kväfvande rök omhvärfde hans anlet, Ömsom skådadt i ljus och ömsom höljdt i en mörk natt.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel. Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom. Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ. Av David; en psalm.
Hon höll endast upp för att taga in dropparna, som Mina ur skeden öste i hennes mun. "Mera, mera," sade hon, fastän Mina hade slagit i skeden den vanliga dosen. "Månne man vågar ge mer, än som är ordineradt?" Hon såg på Maja Lisa. "Mera, mera!" envisades Alma. "Ge nu bara, inte kan det vara farligt," uppmanade Maja Lisa. Mina gjorde så.
Dagens Ord
Andra Tittar