Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 oktober 2025
Ja, i dag skulle hennes öde afgöras. I denna timme. Om han kom der på isen, så vore hennes lefnadsroman utstakad, nyss börjad skulle den redan sluta i fattigdom, enformighet och färglös, tråkig hvardagslycka. Adolf skulle bjuda henne ett hem visserligen, men ett enkelt, fattigt hem, der blott en vore lycklig som en Gud, medan den andra... Han hade hennes löfte. Hemligt, oanadt af alla!
Men ni undra säkert, att en sådan där liten fattig, sjuklig krympling kunde vara så lycklig, att han till och med af grannarna i huset kallades för "lycklige Josef". Vi skola då se, hvem och hvad det var, som gjort honom så lycklig.
Och det oaktadt! hon smålog. Tänk nu på, Lisi, hvad jag nyss sade. Vi äro inte af samma slag, du och jag. Men Agnes, är du lycklig? Hvilken fråga! Säg mig först, om du är lycklig? Eller är öfverhufvudtaget någon människa lycklig? Nej! Jag försäkrar dig att så ej är fallet. Om någon tillfälligtvis tror sig vara det, kommer han nog snart underfund med att han svårt bedragit sig.
Detta vållade henne mycket kärt besvär och gjorde henne så lycklig, att hon förnekade sin kvinnliga fåfänga och afsvor sitt hat till männen. Det kändes blott som en oerhörd ära och tillfredsställelse, att Didrik Bruun behagat fatta minsta intresse för någon eller något i hennes hus.
Och jag vet, att jag givit dig allt vad jag kan giva och allt vad jag har. Men när du ser, att jag sitter och stirrar in i mig själv, som du brukar säga, då skall du veta, att jag gör inte annat än vad jag alltid har gjort, även när jag varit som mest lycklig, även långt innan jag kände dig, och mitt verkliga liv började. Och om jag gråter, skall du icke tro, att jag är olycklig.
Och jag var så lycklig att få sitta med mina händer i hans, strykande min kind emot dem. Och han lekte med mitt ena lilla öra, drog helt sakta i dess snibb. Vi äro som två bekymmerslösa barn. Men så skulle han gå. Omfamna mig en gång!
All den sunda naturliga egoism, som under hennes egen blomning förbrukats till näring åt hennes eget kraf att lefva och vara lycklig, hade nu samlat sig till en djup fond af ömhet, hvarmed hon sökte värna om sonens lif och lycka. Ty i detta lif bodde hennes eget väsen och i detta unga blood hennes själs odödlighet.
Nej men, ser du färgskiftningarna på den der sidan!" "I sanning egendomligt. Och så utomordentligt varmt det nu är. Det är en välsignad sak." Han tänkte på växtligheten. "John," fortfor Alma åter efter en stund, "är du lycklig?" "Utomordentligt nöjd att lefva, åtminstone för närvarande. Och du, min Alma?" "Gränslöst lycklig.
Men hon log mot honom. Han var henne kär, och hon visste, att hon nu skulle stöta honom bort med sina egna händer. Några ögonblick till blott några ögonblick att vara lycklig. Och när hon log, hviskade han frågan ännu en gång, i det han drog henne till sig. Det var, som om han skurit i hennes hjärta med långsamma knifdrag Skilsmässa kyla Men det måste komma. Du vill icke?
Just då Macbeth, stridande och segrande för sin Gud, sin konung och sitt fädernesland, handlat mest himmelskt och måste känna sig mest lycklig, framställer sig för honom det jordiska med sina mest retande förespeglingar.
Dagens Ord
Andra Tittar