Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, då jag måste hava omsorg om alla församlingarna. Vem är svag, utan att också jag bliver svag? Vem kommer på fall, utan att jag bliver upptänd? Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av min svaghet. Herren Jesu Gud och Fader, han som är högtlovad i evighet, vet att jag icke ljuger.
Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta. Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.
Men det var ej för att hota henne utan av skräck. Tyssst! Tyssst! Gråt inte! Ja, men kommer du då? Han nickade. Ja, men du ljuger inte. Nä, nä, bara tysst! Å så gå din väg! Ä de riktit säkert? Ja, ja! Hon torkade sina tårar. Han stod och vred sig otåligt. Gå din väg nu, innan nån kommer. Ja kan väl inte gå ut på gatan, sån som ja ser ut. Hon torkade omsorgsfullt ansiktet.
Och det är allt patron sjelf som ljuger, för jag hörde hur patron i morse sa' åt pappa att de här ska' huggas, just de här! Och det är inte första gången som patron ljuger, ty patron har svurit falskt förut och narrat pappa och mördat och
Pariserhållning och pariserfötter.» »Pariserskodon, menar du», svarade värden och såg på nykomlingen med ungefär samma uppmärksamhet som man egnar sina flugor. »Jo, det var min mor.» »Din mor?» utropade den andre flat, i det han vände sig mot dörren som om han tvärt igenom den kunnat se henne aflägsna sig. »Men du ljuger väl som vanligt», tillade han tviflande.
Nej, sa han, men han skulle göra det samma afton. Då tänkte jag: Han ska ljuga så länge han lever, men om han dör nu, ljuger han inte mer. Och han förstod, vad jag tänkte. Han blev så rädd, att jag måste hålla honom uppe. Han la huvut här på bröstet och bedyrade att han inte skulle ljuga. Men det var för sent. Du ska tro mig, sa han, det är nödvändigt att vi människor tro varann. Det kan hända.
Du ljuger, satans karl, skrek patronen utom sig af förbittring, du ljuger, så sant jag heter Uninius, du ljuger!
»Jag köpte denhär för att ge er den; men om ni redan läst den så . . .» han räckte den till hälften fram och hon tog emot den med en liten nick och ett ogeneradt, skrattsjukt ögonkast som tycktes säga: herregud, kan ni inte förstå att jag ljuger! Men ser ni jag är inte rädd för att tillstå det.
Och jag vet, för han är den ende, som är helig och oskyldig. Men gå upp på vind, så får länsman se om jag ljuger. För nu är det gjort. Gå upp på vind och tag lyktan med sig. Det är straff på det och på anstiftarn är det ännu värre. Gå upp på vind, säger jag, så visst han är i kungens tjänst, han, tjocka åbäke.
Så finnes ett, som han hoprafsade på en krog i beskänkt och förslöadt tillstånd: »Men jag ber om tillgift, Ty pennan intet duger. Tron I't ej, läs min skrift Och sen, att jag ej ljuger! Här bullrar Bacchus' folk, Och om I tron mig sann, Så finnes mången holk , Som rimlust störa kan.
Dagens Ord
Andra Tittar