Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 maj 2025
Då han får se mig, håller han in hästen, hälsar och säger: Hör du, skulle vi inte kunna komma överens om att du alltid går på Norra Djurgården? Jag lovade. Och jag tror nästan jag har hållit mitt löfte ända tills döden gett mig rätt att bryta det. Men det gör mig ont att aldrig mera möta Albin Lavén. Sigurd P. Sigurdh.
Varför sätter ni inte små håvar under äpplena så att dom inte behöva falla på marken och bli stötta? En dag inspekterade han ladugården. Cederström visade honom den största tjuren. Den var inte dålig, sa Lavén, och höll sig på aktningsfullt avstånd. Varpå Cederström, som ofta nog inte var något att lita på, knuffade Lavén rätt på tjuren.
Man påstod att han hade sina rendez-vouser i skogen om morgnarna. Jag brukade se honom ibland på Norra Djurgården, vid Skuggan och Fiskartorpet som man nu vill vandalisera med flottstationen, skola vi tillåta det? Lavén tog sin morgonritt härute och han gjorde sig utmärkt till häst, elegant i stil och dräkt. Oftast var han ensam. Men en morgon föll det mig in att gå på Södra Djurgården.
Först stod där Handelsbankens direktör, Fränckel. Jag behövde aldrig gå längre. Den unga målarinnan fick ett månatligt underhåll som betalades så länge givaren levde. Så hjälpte ändå Isaak Hirsch. Albin Lavén är också borta. Han var en god skådespelare och han var dessutom något som är rätt ovanligt på den svenska scenen: han var humorist.
Jag kom till Manilla och tog en genväg ned genom skogen. Klockan var mellan sju och åtta. Det var en härlig morgon, tyst och stilla. Så hör jag steg och röster. Det är Lavén och en ung dam, som promenera. Vi hälsa stelt och korrekt. Dagen därpå går jag min vanliga väg på Norra Djurgården. Lavén kommer ridande.
Axel Engdahl har skrivit om Lavén och på sitt utmärkta sätt givit det bästa och roligaste om honom. Må han förlåta att jag faller honom i ämbetet med några minnen. För rätt många år sedan gjorde Lavén på en middag bekantskap med baron Carl Cederström, som senare i tiden överraskade folket med att bli Sveriges förste flygare.
Lavén och Cederström funno strax varandra och litet längre fram på aftonen, då man blivit bröder, sade Cederström: Titta ut till mej någon söndag på Brunn, Ingarön, och ät middag! Går det båt dit, sa Lavén. Javisst. Till Kolström. Sen får du gå en bit. Det är vacker väg. Lavén kom redan nästa söndag. Och han stannade i 3 månader.
Cederström blev ofta bedrövad, då han tänkte på den tomhet Lavén efterlämnade, då han äntligen reste. Som en rättare gick han omkring på gården, ordnade och ställde och talade med folket: Havren ser ut att bli fin i år, bara man kupar den i tid. Kronärtskockorna bli nog också bra bara dom inte fjälla för tidigt.
Nu var allt igen som den kvällen i den månljusa svalgången, och herr Svantepolk nickade segernöjd åt sina skyddslingar. De övernattade i en själastuga vid ingången till Holaveden. Åt Jutta bäddades på laven, och männen lågo i granriset på golvet.
Lavén gjorde en snabb vändning, men halkade och föll pladask med händerna mitt i gödselrännan. Cederström fick plötsligt något annat att göra i ladugården, men Lavén smög sig bakom honom, lade sina nu högst angenäma händer för ögonen på honom och sade helt vänligt: Gissa vem de' ä'!! Lavén tillhörde Stockholms få morgontidiga herrar.
Dagens Ord
Andra Tittar