United States or Luxembourg ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och så är hon mörk och minner om södern, fantasiens och drömmarnes soliga söder. Och hon ser utländsk ut i sin resmössa af siden. Hon minner om den vida verlden, den sköna, härliga verlden med dess vinkande äfventyr och dess lockande möjligheter den okända verlden, dit barnets och ynglingens hela längtan står. Han kan icke dölja sin beundran.
Denna tro, som hon närde med läsningen av Platons skrifter och som kanske varje människa en gång i livet har omfattat, gav henne tröst, fast blandad med vemod, då hon lyssnade till sin naturliga längtan att förenas med en älskad man och fortplanta den gudomliga gnista, varav hon själv genom en mans och en kvinnas kärlek blivit delaktig.
Nu är jag rik nog att köpa egen mark, och jag är trött och led vid det hav, som mitt knotande folk så ogärna vill lämna. Havets tjänare äro trälar åt en nyckfull husbonde. Trälar äro också de, som vrida sig under längtan efter berömmelse eller som i var dröm se en kvinna.
Detta blev nu hans närmaste mål att få spela utgången åtminstone, och nu flyttade sig all hans längtan och åtrå över på orgeln, och i åtråns hetsfeber antog instrumentet alla fullkomligheter, som den älskade brukar ta.
Låt den arma fan sova, hördes Martinus röst, galningar och poeter ska sova utan avbrott, säger den vise Salomo i all sin enfaldiga härlighet, de så icke och skörda icke heller och ändå är vi mycket mer än de! När han vaknade, var de som vanligt utgångna. Han kände en mycket häftig längtan efter Ziri, men nu var han icke så säker på om han skulle uppsöka henne eller vänta.
Men hon kunde spela, spela utan noter och göra det så, att han kände sig, som om han låg och vaggade på vågorna; hon kunde spela så, att det väckte all möjlig längtan till liv inom honom, en oförklarlig blandning av glädje och melankoli.
Vi två höllo af hvarandra, det hade gjort honom godt att få vara vänlig, det hade varit honom kärt att jag stod där den sista att säga honom farväl. Det fanns ingen saknad i mitt sinne öfver skilsmässan, ingen längtan efter återseendet. Känslan af att han höll af mig, och att vi skilts så lugnt och så gladt, uppfyllde hela min varelse. Det är så underligt tomt och kallt att vara här.
Tvenne finkar byggde bo i parken. Under våren sjöng beständigt hanen, Under sommarn började han tystna, Och om hösten tiger han alldeles. Hvarför? Ty så länge våren räckte, Tänkte han på maka blott och kärlek; Men med sommarn nalkades bekymmer Om hans bo och om hans späda ungar, Och med hösten kommo kulna dagar Och en längtan blott att flytta hädan.
En af de svåra dagarna, då han uttalade sin längtan till Näsebacken, till begrafningsplatsen, och hans hustru med tårfylldt öga frågade, om han så gärna ville bort härifrån, påminte han henne gladt om några rader, dem han sommarn 1828 skrifvit i minnesboken i lusthuset i Pargas: Hur ljuft att dröja, hur lätt att fara, när Minnet lofvar vårt namn förvara.
DEN SKEPPSBRUTNE. Du mål För mina tankars långa längtan, hamn, dit jag Beständigt hoppets segel styrt, min sällhets hem, Där ensamt jag den finna kunde; ö, hvars namn Samtidigt med min faders, med min moders namn Min tunga nämna lärde! Jag har hunnit dig; Jag ser, jag rör din helga jord, jag breder ut Min famn, en famn, som tar dig i besittning nu; Ty min du är, och ingen skall oss skilja mer.