Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 21 september 2025
När detta var gjort, slängde han den bort i en vrå och sade torrt: Det där kallas bland oss bergsmän att "kyssa" släggan. Adolf hade med verklig bävan åsett detta atletiska mästerprov. Finnes här någon annan, som kan göra detsamma? frågade Göran undrande. Jag ber dem icke försöka, sade Sven, såvida de ej vilja ha sina näsor förvandlade till rotmos och svälja sina tänder.
Och aldrig mera skulle hon le mot honom och linda sina armar om hans hals och kyssa honom på ögonlocken och giva honom vackra namn, som han icke förtjänade, men som det ändå var roligt att höra. Han bet i den kudde han hade under huvudet, så att den nötta sidenvåden gick sönder och han fick munnen full av dun och fjäder.
Dunkla skogspark, hvad din skugga svalkar! Hjärta, hjärta, hur du är bedröfvadt! Dig så nära ser du den, du älskar, Dig så när och får ej kyssa honom! Högt uppå ett vårdtorn vandrar Jovo; Under honom bräcks det murkna timret, Och i fallet bryter Jovo benet. Genast blir en läkarinna kallad, Ifrån bergets täta skog, en Vila.
Jo, han skulle böja sig ned öfver mig, där jag låg på divanen, närma sitt ansikte till mitt, men ej för nära, långsamt så att jag riktigt kunde få betrakta det; se mig i ögonen, leende, fängslande mig med det oemotståndliga behag, som kan ligga öfver hans person, och så skulle han kyssa mig lätt, fint, skälfvande varmt, men icke rått.
Jag såg ett folk, som kunde allt, Blott ej sin ära svika, Jag såg en här, som frös och svalt Och segrade tillika; Mitt öga flög från blad till blad, Jag velat kyssa hvarje rad. I farans stund i stridens brun Hvad mod hos denna skara! Hur kunde, arma fosterland, Du dock så älskadt vara, En kärlek få, så skön, så stark, Af dem du närt med bröd af bark!
Och innan hon visste ordet af låg åter hans arm kring hennes lif; den gången reste hon sig icke upp. »Vill du inte vara min vän», sade han sakta. Han ville icke säga »jag håller af dig», ty han trodde icke att han älskade henne. »Vill du inte vara min vän?? »Jo.» Så kysste han henne lidelsefullt. »Då skall du säga William och du? Och jag får kyssa dig ibland?» Hon teg.
Ett ögonblick kom frestelsen över honom att taga henne i famn och kyssa denna ljuva mun, men han besegrade den hon var hans brud! och sprang upp, skrattande, lätt om hjärtat. Hon reste sig också upp och gick mot dörren ännu med den ena handen för ögonen. Säg åtminstone, att du förlåter mig, viskade han.
Själf jag slagit opp ett sidentält, Och i tältet slumrar älskarn nu, Öfverskyggad af en sobelpels, Och med hufvu't svept i gyllne tyg." Du, min flicka, du, min röda blomma, Aldrig satt ännu och aldrig omsatt, Ej med svala flöden än begjuten, Än ej plockad, än för ingen doftfull, Aldrig kysst ännu och aldrig famnad, Sköna, finge jag en gång dig kyssa!
Kärleksäpplena sprida sin doft, och vid våra dörrar finnas alla slags ädla frukter, både nya och gamla; åt dig, min vän, har jag förvarat dem. Ack att du vore såsom en min broder, ammad vid min moders bröst! Om jag då mötte dig därute, så finge jag kyssa dig, och ingen skulle tänka illa om mig därför.
Mellan friska blomster genom lunden Gick den goda flickan helt allena, Och hon bröt en nyfödd ros och sade: "Sköna blomma, om du vingar ägde, Skulle jag dig sända till min älskling, Sen jag fästat tvenne lätta budskap, Ett vid högra vingen, ett vid vänstra, Ena: att han dig dock skulle kyssa, Och det andra: sända dig tillbaka."
Dagens Ord
Andra Tittar