Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 28 september 2025
"Du måste räkna tillsammans de stora talen åt mig, ty jag kan inte. Jag är för gammal att lära mig sådana nyheter. Men den lille där, honom skall du undervisa i din konst." Och han visade på den lille prinsen, som sorglöst lekte vid hans fötter. Utan att konungen visste det hade denne redan lärt mycket af sina båda kristna lekkamrater.
Får icke ens tänka för mycket. Icke ens sörja. Ty då skulle allting brista. Kom han för att taga sin moder med sig och lämna oss alla i sorg? Eller kom han för att gå, så stilla och vackert, som han gick, och genom sin död lära oss alla livets stora konst? 16 Oktober. Jag har tänkt på allt och sett allt, och jag vet nu, varom det är som striden står.
Men lika är de i, att i bägge fallen kunna verka mäktigt och lärorikt. Nå, än tendensromanen? Den kan visserligen också verka något, det förstås; men liksom den är sämre till sitt slag, emedan den varken utgör ren konst eller ren vetenskap, så är den även till makten vida mindre. För tillfället kan visserligen en med talang skriven tendensroman göra intryck; och den lever stort för stunden.
Ja, det är nägu inte mitt fel. Vill du ha honom? Det vore alltid bättre än inte åtminstone sluppe man då höra systrarnas speglosor om »förstfödslorätt» och »glasberg» och allt så'nt. Men vill han ha mig han vill nog inte ha någon annan än sig själf? Ja, det är det vi ska ta reda på. Vill han inte, så kan han få göra det ändå. Inte kunna vi väl tvinga människan? Han kan tas med konst.
Det är inte möjligt att ge den till förebild någon af de många motsvarande scener litteraturen äger. Ty ytterst är det ju den allmänna förebilden, Ruths och Boas' eviga situation, som diktaren här tagit upp och gestaltat: med en konst, som gör den till hans egen.
Ty näppeligen lär man äga bevis på att kvinnan ägt något af ett rent abstrakt vetande, det hon icke eröfrat på mannens område med uppoffrande till fullt motsvarande värde af några sitt väsendes egna, medfödda fördelar. Dock, helt olika är hennes förhållande till konst.
Den slocknat. Du, grip verket an, hugg busken ned! HYLLOS. Ett dunkelt djup i klyftan blottas för min syn, En nattligt dyster håla. Men hvad skönjer jag? Ur mörkret, fader, skimra blixtar af metall. EUBULOS. Gå ned i grottan, skicka upp dess innehåll! HYLLOS. En hjälm, vid Ares, koppartung, med sfinx af guld På kammen öfverst; hvilket mästerverk af konst! EUBULOS. Räck upp den, gosse.
Han hade i vederlag måst lämna i förvar sitt dragspel, vilket i dag var bannlyst, alldenstund ortens styvaste fiolspelare, skräddaren i Fifång, blivit inkallad, och denne herre var mycket känslig för ingrepp i sin konst. Så kom pastorn, iförd ett skämtsamt bröllopslynne och färdig till gyckel med brudparet, såsom sedvänja fordrade. Han mottogs av Carlsson på tröskeln och bads välkommen.
Och när han då vände sig ifrån dem, återstod honom blott larmet på gatan och värdshuset. Men dylika ställen lifvades ej då af de samtal om teater och konst, vetenskap och litteratur eller förskönades af den smak och lyx, som nu draga sin lysande fernissa öfver restaurationslifvet i hufvudstaden. De liknade i stället de kyffen och sällskaper, som underhålla oss på vissa holländska genretaflor.
Han var fattig och förgäten, han led stundom förföljelse, ofta otack; men se, vilka ting han uträttat med sina små hjälpmedel, och se, vilken rad av efterföljare han funnit på forskningens bana! Så är det nu ringa konst eller ära att bygga det färdigt, som företrädare grundlagt; men det är ära, att bygga en grund, som består genom tidevarven.
Dagens Ord
Andra Tittar